Jag hatar. Alla hatar men ibland tror jag att jag hatar lite mer intensivt.
Jag hatar spritt. Inget centraliserat hat här inte, inte som nazister, västeraktivister, tanten som pratar om margarin på Ekdahl och Shulmans program på tv4 just nu eller som andra med en skrämmande agenda.
Som ni har märkt störs jag av vissa saker och fenomen, allt som oftast är jag inte speciellt konsekvent i mitt hat eller min irritation. T.ex. jag hatar rökare, de är white trash som inte riktigt tänker efter innan de handlar, dock röker jag själv och kalla mig själv för white trash gör jag helt enkelt inte.
Just nu stör jag mig extremt mycket på alla de kvinnor, för de är allt som oftast kvinnor, som bloggar och endast gör det för att få visa upp hur snygga leggings de köpt, för att berätta hur kul man kan ha med läppglans och två tuber glidmedel eller bara för att beskriva hur det var på stureplan/lilla torg/lokala haket/dansbanan/etc.
Jag förstår också att folk skriver det som händer i deras liv och vad som intresserar dom och att det är det hela bloggrejen går ut på, se bara på mig.
Men att 90% av kvinnor under 30 men över 13 i det här landet lever i stort sett samma liv skrämmer mig, att alla dessa kvinnor en dag inser vad det är som händer och att personlighet är "så sjukt jävla coolt" tror jag knappast kommer hända.
Det värsta är att folk verkar uppskatta det. Uppskattning på etthelt annat sätt än folk någonsin kommer uppskatta den här bloggen, nej ingen avundsjuka bara en förvirring som vill stillas.
Dock finns det de i flocken som faktiskt underhåller just därför att de drar hela grejen snäppet längre, som faller på sin egen orimlighet, ta nån tjej som kallar sig "Hertiginnan af Uppsala" som exempel. Typsikt fall av osäker Svensk. Hennes blogg skänker faktiskt skratt i mörkret. När hon förklarar att hon rider Islandshäst för att det är adligt, för att hon motsäger sig själv i var och varannan mening, för att hon tar upp Kicki Danielsson som exempel (i vilket sammanhang spelar ingen roll), för att hon tar sig själv på så enormt stort allvar.
Och ja, jag fulmyser åt kommentarerna folk lämnar vid hennes inlägg.
Och tack till de +-10% som inte lägger sig till rätta i facket.
Och jag hade kunnat skriva hela natten om mitt otyglade hat till leggings, men det gör jag inte.
onsdag 2 april 2008
Hat vs. flocken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du skriver allt du hatar vilket jag respekterar.
Vet du vad jag hatar?
Alla som kommenterar anonymt eller har anonyma bloggar.
Jag tycker att man ska stå för sina åsikter och inte skämmas för dem. Föregå då med gott exempel och stå för dem då respekterar man dig mer.
www.veckomagasinet.se
Anledningen till att bloggen är anonym är för att den till en början var ämnad för mig och mina vänner, de vet vilka jag är, sen att det inte ändrats när det visat sig att fler läser, det är ett misstag.
För övrigt står jag för allt jag skriver, att jag kanske inte har samma åsikt en vecka senare är en annan femma.
Respekt kan man även få genom att inte befatta sig med feodalismens kvarlevor.
And hey, vad tycker Anna W egentligen om att du slänger dig med hennes namn? Respekt?
Oj oj, ja det är inte lätt. Men välkommen till mig istället, där slipper du garanterat leggings.
Jag har inte många läsare men de jag har kommer troget tillbaka. Deras bloggar är i sin tur också väl värda en titt, så vi är ett litet sammansvetsat gäng som fyller varandras kommentarsfält med väsentligheter i form av livgivande humor. Vi ses!
Ok, rent tekniskt funkade inte detta tydligen. Jag vet inte varför det är så svårt att kommentera på din bloggersida. Jag har kommenterat andra bloggersidor men just din vill inte ta emot min riktiga bloggadress på blogg.se. Kanske jag kan lägga in den direkt i kommentaren? http://frokenwallenbergsangrydiary.blogg.se
Nej jag har märkt det, ficck nåt mail från någon som har försökt kommentera en massa gånger men det verkar inte fungera så bra.
Ska definitivt kolla in din blogg om den är garanterat leggingsfri
Skicka en kommentar