torsdag 28 februari 2008

When I think about you I touch myself

Jag satt på youtube occh klickade runt. Jag vet att jag fler gånger än jag vill räkna har förbannat youtube, har sagt att youtube har förstört företeelsen hemmafest. Jag har sagt att personer som spenderar sin fritid med att sitta på youtube är samma personer som skrattar åt snubbelhumor, tittar på Americas Funniest Homevideos och skriver sexnoveller som dom skickar till sina ex. Eller nåt i den stilen. Att jag gång på gång länkar dit är mest för att kunna dela med mig av musiken jag tipsar om.
Men i vilket fall hamnade jag där idag.
Hittade ett par gamla guldkorn.
Först en av de där låtarna som man skäms för att man faktiskt gillar, en av de där låtarna som man aldrig skulle sätta på listan över låtar som man skulle ta med till en öde ö. En sån där låt som får ens cred som musiknörd att falna som julgranar i januari.
Divinyls - I Touch Myself (Youtube)
Egentligen en dålig, lite porrigare Madonnakopia. Men för mig en sån där låt som följt en länge. Jag har dansat till den på discon på låg eller mellanstadiet. Jag har druckit till den när Lilla torg gjorde entré i mitt liv. Hemskt men sant.
Sen en låt som jag seriöst kan säga förändrade mycket för mig. Den fick mig att upptäcka en större del i den genre jag ett par år tidigare börjat plöja genom.
Warren G ft. Nate Dogg - Regulator (Youtube)
Det är en låt jag fortfarande med jämna mellanrum lägger på en playlist och har med på bussen, stan, vart som helst. Fint.

1994 fyllde jag tolv år.
Mina föräldrar lärde mig tidigt att lyssna på musik. Beatles, Rolling Stones, Nationalteatern och andra godingar spelades frekvent i lägenheten på Väster.
Runt ´94 började jag upptäcka musik själv. De som kände mig på den tiden kan berätta att det var då ett djupt missbruk som tog en allvarligare vändning under högstadiet tog form. Jag var nog den yngsta som regelbundet hängde på Doolittle, Folk o Rock och Living In The Past och svalde villigt allt med ett fint omslag och som passade i den minimala budget jag besatt på den tiden.
Sleeper - Inbetweener (Youtube)
Sleeperskivan köpte jag bara för omslaget. Blått i olika nyanser och i mitten en bilden med människor i rymddräkter a´la 50-tal.
Och jag älskade den. Popigt värre, idag hade jag nog bara viftat bort det och sagt usch och fy. Men då var det alldeles riktigt rätt. Äkta upptäckarmys i still med Marco Polo och Columbus.

Beatles spelades där hemma under hela uppväxten men någonstans under vägen upptäckte jag dom på nytt. På mitt eget sätt. I stället för att lyssna när mamma satte på en LP spelade jag in på band och låg med min gula walkman i sängen och lyssnade i lurar. Det var fint.
The Beatles - Hello Goodbye (Youtube)
Det var genom Beatles jag träffade min bror. Inte blodsbror men äkta bror. Ni vet en sån man väljer själv. Först tyckte jag han var konstig. En bulgar. Han bodde på Gunnesbo. Men så en dag frågade han vad jag hade i lurarna. Jag svarade antagligen något i stil med att han inte visste vad det var. Tvärt emot var han lika fast som jag. Och så började en livslång vänskap. Under åren har vi bott hos varandra, ätit varandras mat, festat, gråtit, tröstat, skratta ja allt som hör livet till tillsammans.

Även om jag allt som oftast säger att det var A Tribe Called Quest, NWA och Eric B & Rakim som fick mig att börja hälla hip hop i öronen så är det en sanning med modifikation.
Visst, redan när jag var 10-11 började med dessa artister. Nån låt då och då. Lite här och lite där.
Men de två artister som fick mig fast på riktigt var några helt andra. Två artister som aldrig kommer stå med JMJ, Flavor Flav eller Q-tip i det stora Compton i paradiset och freestyla.
Snow - Informer (Youtube)
Kriss Kross - Jump (Youtube)
Kriss Kross fick mig att ta min pappas byxor, ungefär två generationer för stora, sätta på dom bak och fram och rappa på svengelska.
Snow fick mig att tro på riktigt att white boys kan vara coola rappare trots stora runda glas ögon och dålig hy. (Fram till Aesop och Cage var detta dock inte riktigt sant).
Jag tycker faktiskt Jump har sina partykvaliteter än idag, Informer inte så mycket.
Även om jag under större delen av 90talet och en bit in på 00talet förnekade min wurm för hip hop fanns den alltid där.När jag var 14 såg jag "Style Wars" (Youtube) hos en kompis, minns ej vilken, minst lika viktigt för mig som skolstarten är för andra.

Ingen får åka ambulans, eller rymdskepp för den delen

Ibland kommer en irritation krypande. Inte en irritation som baseras på något som överhuvudtaget har förankring i det verkliga. Nej. En irritation som kryper i kroppen, som reagerar på minsta sak. Helt utan anledning. Jag har känt mig elak hela dagen. Redan när jag vaknade tänkte jag hatiska tankar om allt och alla jag kom i kontakt med. Glad utåt men efter varje kommentar en elak tanke. Otroligt jobbigt.

Surfar runt bland nyhetssidorna i väntan på att laga mat.
Först stöter jag på nyheten jag hörde på tv redan igår. Om mannen i Limhamn som dog i väntan på ambulans. (SVD, Sydsvenskan, SR), SOS säger att det vart halt, jag säger att om så är fallet stackars alla i Norrland där det i stort sett alltid är halt och dessutom inte finns några sjukhus (i stort sett).
Drar mig till minnes en dag i början av Juni förra året, jag satt på jobb när jag plötsligt får ett riktigt stort och långt EP-anfall. Ambulansen kommer men åker därifrån och ljugsjukvårdarna säger till mina kollegor att berätta för mig att jag ska ta mig till ett sjukhus snabbt när jag vaknar. Vilket jag med stora omvägar gör. Det lustiga är att det står i journalen att jag for med ambulans till akuten på MAS, där är även detaljer kring vad som hände i ambulansen. Lustigt.
Det finns ambulanser i Malmö, jag ser flera varje dag, undrar bara vem det är som har turen att få åka. Kanske det är som UFOn, folk säger att dom har sett dom men ingen får åka.
Sensmoralen är att du inte ska åka i ambulans i Malmö.

Relaterad musik:
Blur - Ambulance (Youtube)
För att.. Äh, uppenbart.

onsdag 27 februari 2008

Skovård är själavård

Som rubriken säger, skovård är själavård. Efter att ha insett att hemtentan i filosofi är lite klurigare än vad jag trodde bestämde jag mig för att göra något för att få tankarna att snurra åt rätt håll igen.
Såg skor i hallen, ett par av mina Nike Af-1, ett annat av mina par Adidas Stan Smith (dom med kardborrband) och flickvännens Puma Race. Så fram med skolådan, igång med varmvatten, tvål, scotchbrite och en wettexduk, lätt fuktad. Nu är skorna rena, min själ glad och lugn igen och det luktar impregneringsspray i hela lägenheten. Tar ett tag till i morgonen med resten.
Min skolåda består av väl utvalda produkter.
-Två olika slags impregneringsspray
-Skosnören i tre olika färger
-Små vita runda askar med en mjuk svamp med lite skokräm
-Hård borste för sulorna. Dock bortslarvad
-Sen schotchbrite, wettexduk och andra redskap

Terror bunny!!

Efter att ha bränt vid maten, suttit på Vinyl lite för länge och varit på apoteket och med vetskapen om att flickvännen kommer hem om två timmar sitter jag och kollar runt bland nyhetssidorna. Alltid lika kul. Fulmysa är första ordet som hamnar på tungspetsen.

Hade CSN varit lite lite mer generösa och chockhöjt allmosan ett par hundratusen, kanske till och med miljoner. Då hade jag köpt Neverland, haft en barberque och bjudit alla jag känner.
Tydligen ska, enligt vissa tidningar och kanske ska enligt andra, Neverland, Michael Jacksons enorma ranch auktioneras ut (E24, DN). Ranchen som jag läste om som liten och Jackotokig, ranchen där han påstods sova i syrgaskammare, där hans giraff och de andra djuren bodde. Bara 24.5 miljoner dollar. Ingenting. Inte för en man som mig.

Vart är vårt land på väg?
Biltema (Expressen) drar in och varnar för sin röd sprit efter att en man dött av någon förgiftning efter att ha festat på en flaska.
Tydligen är det metanol som har hamnat i spriten.
"Vi fick informationen om händelsen i Norge till oss i går kväll och har under dagen plockat bort produkten från hyllorna i alla varuhus i Norden. Vi ska ta reda på vad som har hänt och sedan ska vi rätta till det, säger Tomas Franzén.".

Visserligen säger dom även att man inte ska dricka det alls men tyngdpunkten läggs på att det har blivit fel och att dom ska ordna det. Om man inte dricker röd sprit från just den sändningen är det alltså inte så farligt.

Dagen läser vi om en Hamas-kanin (ja dom skriver så) som uppmanar barn att döda danskar i något barnprogram. Det är ju inte roligt med propaganda i barnprogram, och att döda ska vi absolut inte lära barnen. Men om vi tittar lite granskande på barnprogram från den tiden då SVT stod bakom alla svenska produktioner hittar vi inte så lite propaganda.
Svenska Dagbladet kallar kaninen "Hamas terrorkanin"!!
Kolla klippet här.

Only Human

En ledig dag. Känns behövligt av någon anledning. Var ledig hela förra veckan men det spelar inte in. En ledig dag är en ledig dag och skall behandlas där efter.

Sydsvenskans hemsida skrivs det om att de gamla Nigeriabreven tagit en ny skepnad, istället för de gamla goda metoderna ska man betala 10000-tals kronor för att inte lönnmördaren som avsändaren lejt för attCarlos The Jackal - Lönnmördare vi minns ta kål på dig ska börja jobba. Drar mig till minnes en annan form, alla som lagt ut elektronikprylar på eniros köp och sälj, blocket, tradera och liknande sidor känner igen det. Helt plötsligt får man ett mail skrivet på lustig engelska från en kvinna/man som uger sig för att bo i exempelvis London, denna kvinna vill köpa din digitalkamera, om det är en sådan du säljer, till sin son som ska åka utomlands och plugga.
Hon verkar inte ha sett att du bara vill ha 400 spänn för den, nej, hon erbjuder 250 pund, allt du behöver göra är att skicka kameran till en avlägsen by i Etiopien, Nigeria eller närliggande land så har du gjort en bra affär. Lockande?
Ganska otroligt att när man sitter vid internet, med all världens information framför sig, att det finns personer som går på bluffen.
Något för Malou att fulmysa till kanske?
Hittade förövrigt en tidning som har en länk till själva dödhotsbrevet (nwt.se), borde inte alla seriösa brev från yrkesmördare börja så här, det hade gett hela branschen en seriösare stämpel:
"I am very sorry for you , is a pity that this is how your life is going to end as soon as you don’t comply. As you can see there is no need of introducing myself to you because I don’t have any business with you, my duty as I am mailing you now is just to KILL you and I have to do it as I have already been paid for that.".
Senare i brevet fortsätter det:
"As I am writing to you now my men are monitoring you and they are telling me everything about you. Now do you want to LIVE OR DIE? As someone has paid us to kill you. Get back to me now if you are ready to pay some fees to spare your life".
Med tanke på att allt är bluff, hoppas jag, är det underbar läsning.

Läser lite på Dagen homosexuella och paradiset.
Det hade varit så simpelt att säga saker som att frikyrkorna äntligen har tagit steget in i verkligheten och så vidare, men det tänker jag inte göra, att låta homosexuella vara medlemmar i sina församlingar är väl egentligen upp till församlingarna men att inte låta dom vara medlemmar är emot det sunda förnuftet. Tror knappast Gud ´will bust a cap i ya sorry ass´ om man behandlar alla människor som just människor, tvärtom.

Tips:
Dose One - I´m Only Human
För att det lyfter vilken mulen dag i Malmö som helst, för att Dose One är ADHD personifierat, för att det går att skapa trots att man inte håller sig innan för mallarna.

måndag 25 februari 2008

When life gives you lemons...

Första dagen på nån vecka på folkhögskolan. När prepositioner och adverb diskuterades längtade jag bara tillbaka till då man arbetade för brödfödan. Det försvann dock rätt snabbt när jag mindes "viasatupproret" (trots att jag blir lite varm i kroppen) och månaderna på The Phone House.
Dock blev livet lite trevligare när jag testade det nya modeordet "fulmysa" på klassen, modeord är väl att ta i, verkar mer och mer som det är ännu ett Vinylord, eller faktiskt mer som ett ord bara jag använder.

Folk bryr sig om saker. Till exempel miljön.
Aktivister spärrade av Amiralsgatan idag i höjd med Folkets Park, det första jag tänker är att det var tur att det var vid fem, en timme tidigare och i hade fastnat i kön. (http://sydsvenskan.se/malmo/article303794.ece)
Visserligen är det tur att folk bryr sig, men jag har åldrats sen ungdomen och åren då man försökte göra nåt åt det man tyckte var fel , nu tycker jag det mest är irriterande när man måste köra omvägar på grund av deras engagemang. Jag börjar bli Svensson. Men jag har ju bloggen där jag får hata oavbrutet så det är väl min vuxenvariant av att vädra förtryckt ilska.

Att nästan krossas när en Sultan eller liknande ramlar ner i ens huvud på IKEA måste tillhöra en av de där nästandödenupplevelserna man helst slipper. Ingen glamour alls inblandat förutom de där 15 minuterna i rampljuset och rätten att rasa i Aftonbladet. Docck var det inte i Aftonbladet jag läste det, trotjänaren Sydsvenskan (http://sydsvenskan.se/malmo/article303551.ece) som skriver om det. Nästandödenupplevelser med mer glamour borde vara saker i stil med att bli rispad på axeln av kulan som dödade JFK och saker i samma klass. Äkta Strindberg? Rory? Vad säger du?

Dagens sarkasmer framför tv:n går till repriserna av det sjukligt dryga programmet Pokerface på tv4:a, antagligen till Outsidersmänniskorna och framför allt till Comviq reklamen där en basset scratchar och beatboxar, hemskt.

I april kommer Atmospheres "When Life Gives You Lemons You Paint That Shit Gold", jag är spänd. Fram tills dess underhåller jag mig med att lyssna på det där lilla klicket när strömmen dör och Ipoden stänger av sig.

Tips:
Nighthawks - Nighthawks (Mighty Mi remix) (Youtube)
För att Cage & Camu Tao kan det där med storytelling, för att remixen är så där underbart perfekt att glida runt i flashig SUV, eller som oftast en rostig Mazda 525, för att Cage & Camu Tao ägde kvällen för ett par år sen på Loppen.

söndag 24 februari 2008

We love the things that hate us

Söndag.
Sista dagen på en ledig vecka och en kliché är att säga att veckan har gått alldeles för snabbt, att det hade varit bra gott med en vecka till. Så jag säger inte det. Men tro gud att jag tänker det.

Min tjej vill byta extrajobb och efter att ha varit på en arbetsmässa på Ekonomicentrum i Lund i Torsdags har hon fått för sig att väktare är ett bra yrkesval.
Jag vet inte vad jag tycker men jag tycker det känns lite sjukt att ansökan man kan trycka ut från hemsidan är svårare än vilket folkpartistisk språktest som helst.
Kolla på den här (PDF-dokument).
Att dom vill veta vem du är, vart du bor, om du är straffad och hur gammal du är förstår jag.
Resten av ansökan är 8 sidor ångest.
Man ska uppge vart man har varit folkbokförd den 1:e November de senaste sex åren, inte bara stad utan även adress. Om du åker 2:a hands karusellen i Malmö är det sex olika adresser.
Dom nöjer sig inte med att veta vart du kommer ifrån, dom vill veta både vilket län och, håll i er, vilken församling. Sen är det foto, civilstånd och annat dom begär.
Som min gode vän med rytmen i blodet skulle ha sagt, det är lättare att ta sig in i Sverige.

Söndagslåtarna:
1. Dinah Washington - A Sunday Kind Of Love
För att Dinah är given alla dagar.

2. Vast Aire - Why'sdaskyblue (Youtube)
För att Vast är mer än bara Can´ox.

3. Aphex Twin - Girl Boy Song (Youtube)
För att söndag tillägnas bra musik.

4. Themselves - It´s Them
För att "it dosen´t look like a icesculpture, or does it?" är lagom psykedeliskt hiphopigt nyskapande idag.

lördag 23 februari 2008

Dagen efter

Som vanligt så här dagen efter är pizza och tv den givna kombinationen. Någon gång inom en snar framtid kommer forskare avfärda alla andra metoder för att mästra en riktig baksmälla för att säga att just pizza och tv-kuren är den bästa, det är jag övertygad om.

Sydsvenskan berättar om en sida, Billigast På Bolaget, som visar rus per krona på Systembolagets sortiment. Fint. Dock tror jag en sådan sida är mer uppskattad av dom som inte har åldern inne för att handla på Systemet, kanske kan kompletteras med ett par bra tips hur de lättast kan få utköpt.
http://sydsvenskan.se/ekonomi/article303301.ece

Samma tidning berättar om en kille i Marocko som skapade en Facebooksida i prins Moulay Rachids namn. Ajabaja, tre år på bröd och vatten blir straffet.
Undrar hur en Svensk domstol skulle dömt om någon hade skapat en sida i Victoria eller Carl-Philips namn, får för mig att en sträng blick och kanske indragen veckopeng skulle bli straffet.
http://sydsvenskan.se/varlden/article303332.ece

Någonstans i Sverige sitter i denna stund reklammakare och tar sig för bröstet och skrockar över sin egen förträfflighet. Dessa personer har under veckan och veckorna som gått sedan de anställdes gått hem från jobbet med en sån där härlig känsla i kroppen, känslan av att man har presterat och åstakommit något. När dom ser sina 40-sekundersverk flasha förbi i rutan ler dom och tänker att dom faktiskt har lyckats i sina liv.
Det måste få ett stopp.
Efter att ännu en gång gråttittat på reklamen för Lamisil ("Behandla, behandla, behandla igen") och kännt hur kroppfunktion efter kroppsfunktion har stängt ner känner jag mig lite utmattad i hatdelen av hjärnan. Jag förstår inte hur dom överhuvudtaget kan sova på nätterna. Än mindre förstår jag hur dom har lyckats sälja in idén till företaget som beställt. Eller det är helt enkelt så att det finns en list. För x mycket pengar får du en reklamfilm i samma klass som Jamba, Lamisil och liknande, 2x ger dig något i stil med Teliareklamen och om du är rik och internationell har du råd med en reklam som McDonaldsreklamen med pojken som ser tillbaka över sitt liv. Jag förstår inte. Kanske borde ge sig in i reklambranschen och städa upp. Eller bara sluta hetsa upp sig. Men det är så fruktansvärt svårt.

Dagens bakislåtar:
1. Aesop Rock ft. John Darnielle - Coffe (Youtube)
För att videon är så där härligt lågbudgetnyskapandeskum och för att videon återspeglar dagens Vinylbesök.
2. Sole ft. Dose One - A.D.D
För att salt, mineral och vattenobalans för förrädiskt.
3. Euskefeurat - Skweelarn
För att bildka min Piteåflickvän. För att jag i hemlighet tycker den är bra.

fredag 22 februari 2008

Stormmusik

Stormvarning! Igen.
Kanske blir det ordentligt som det har blivit ett par gånger förut, eller kanske som de andra stormarna denna vinter som, i vilket fall i Malmö, har varit lite på den lugnare sidan.
Och med storm förs tankarna till stormmusik, eller i vilket fall till låtar med storm eller vind i titlen eller temat.
Mina favoriter listar jag nedan.

1. Jedi Mind Tricks ft. Planetary - A Storm Of Swords (Youtube)
För att de lyckas sätta ihop musik och sång (rap) på ett sätt som får i vilket fall mig att rysa.

2. The Doors - Riders On The Storm (Youtube)
För att det är en klassiker och inte många andra låtar förmedlar så myket på runt sju minuter.

3. Brother Ali - Eye Of The Storm
För the albino brother är the true brother.

4. Busta Rhymes ft. Stevie Wonder - Been Through The Storm (Youtube)
För att Stevie Wonder och Busta är det bästa från två världar.

5. Blockhead - Quiet Storm
För om nån kan säga det utan ord så är det just Blockhead.

Stormlänkar:
Sydsvenskan
DN
SMHI

SVD

Pappa Parkinson & satellitregn

Vaknade av ljudet från något stort ute på innergården, vet inte vad det kallas eftersom jag varken har arbetat med något så pass manligt eller har haft intresset, ska försöka förklara, ni vet en stor borr som slår upp asfalt, ett powertool i stil med något från Benny Benassis "Satisfaction"-video (Youtube), ja ni förstår. Av någon anledning älskar inte bostadsföretaget asfalt.
Och varför reagerar jag? Ljud är ju inte direkt ovanligt här i centrala Malmö. Sirener avlöser andra sirener och powertools förtrycker fågelsången.
Kanske för att jag igår underhöll mig med att titta på "Noise" (IMDB) med Tim Robbins, kortfattat är det en man som älskar sin stad men hatar sin stads ljud. Så han tar saken i egna händer och startar sin egen motståndsrörelse. Klart sevärd.

Kom in på någon annan blogg precis där någon butiksanställd beskrev någon lirare med parkinson (Konsumbloggen). Fick mig att komma ihåg Pappa Parkinson i Lund. Under hela min uppväxt cyklade han runt, när han skakade som mest var det permobil, huvudsaken är att han var överallt alltid. I vilket fall så vet alla i Lund vem han är, alla har en egen historia om honom och många vet även de mindre smickrande detaljerna, som mycket väl kan vara skrönor och rykten, om honom. Detaljer jag inte tänker skriva ut här men hur som helst så gjorde hans son en dokumentär om honom som visades på nån SVT kanal för några år sedan, i dokumentären målades en bild av en äkta hjälte upp och hela Lund satt som frågetecken och frågade sig själva varför humanisten, den vän av lag och ordning som dom såg på tv var så fruktansvärt annorlunda när dom träffade honom. Inte vet jag. Rory hade sagt "äkta Strindberg", någon annan hade kallat honom "player". Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här alls. Det finns ingen sensmoral. Vi stannar där.

Förresten, i kväll, 19.28, ska den där satelliten USA sprängde i veckan passera över Malmö. Startskottet för en trevlig helg kanske?
http://sydsvenskan.se/skane/article303043.ece

Låttips:
Cage ft. Darryl Palumbo - Shoot Frank
För att höra utvecklingen, för att inse att hiphop inte behövver handla om Cristal, 50 Cent och idioti.

torsdag 21 februari 2008

Atmosphere - Strictly Leakage

Jag är glad.
Slösurfade med inget i blicken när jag ramlar in på en sida hos Rhymesayers där Atmosphere låter oss ladda ner en hela skivan "Strictly Leakage" helt gratis. Ja, helt gratis!
Fin fint.
Ladda ner här http://www.rhymesayers.com/atmosphere/

Och för er som inte vet kolla här (allt på Youtube):
God Loves Ugly
Trying to Find A Balance
Keep Steppin´

Vinylångest

Café Vinyl, Amiralsgatan, Malmö.
Födelseplatsen och även den enda platsen för vinylångest.
En slags ångest som kan infinna sig efter 2 minuter, 2 timmar eller längre tid.
Består i en konstant uttråkning blandad med precis rätt dos sarkasm, ångest och kaffe.
Är inte på något sätt konstruktiv, produktiv eller gynnar på annat sätt någon person. Ett hemskt tillstånd. Trots vetskapen om vinylångesten sätter både jag och andra sig på vinyl, första bordet vid dörren med de röda stolarna, varje dag. Ett par timmar brukar det bli. Man skulle lätt kunna lägga tiden på något nyttigt som att promenera eller handla mat, men nej.
Hos vissa av individerna på vinyl är ångesten en lika viktig del i dygnsrytmen som sömn eller nätporr. Hemskt men verkligt.

Ännu ett musiktips:
Sage Francis - Escape Artist
För att liknelserna, språkbruket och ångesten är så påträngande. (Youtube)

This is thriller

Torsdag i Malmö.
Av nån anledning blir jag lite nedstämd när jag vaknar och inser att det är mulet, jag menar mulet är Malmös nationalsport och det enda som fattas är att det blåser. Dessa två ingredienser gör att Malmö är Malmö, om dessa två ingredienser hade lyst med sin frånvaro hade man lätt kunnat lura sig själv att man hade vaknat i, ja ni förstår.
Fortfarande lediga veckan och fortfarande massor att plugga.
Så vad gör en ung man som jag för att lyfta denna dag?
Jo, laddar ner nya varianten av Michael jacksons "Thriller", blir till en början varm i kroppen av att höra "Beat it", "Billie Jean" och dom andra låtarna jag växt upp till, upptäcker efter en stund att där är extraspår, låtar i ny tappning.
Börjar hata när jag hör Kanye Wests remix på "Billie Jean". Bra låt, Kanye är också bra, men att blanda går inte. Ungefär lika lyckat som att lägga rohypnol i sitt eget vin. Sjukt drygt med andra ord.
Och att Akon har fått plats får mig att vilja svälja tungan på plats, dock är låten med Akon på riktigt bra producerad.
Måste säga att jag tillhör den där delen av befolkningen på vår utarmade planet som faktiskt har gillat Jackos musik hela tiden, en av dom där som inte riktigt trott eller brytt sig om pojksexanklagelser och liknande.

Idag skrev även Sydsvenskan om den bästa bortförklarningen någonsin, en man från Nigeria vars pass strulade sa att han släkting hade använt voodoo för att ändra bilden på passet. (http://sydsvenskan.se/malmo/article302721.ece) Det kommer lätt bli min standardförklarning till allt hädanefter, det enda problemet är att mina släktingar är an aning slätstrukna för att ha använt voodoo, men vem vet det!?

Tips:
Aesop Rock - Fast Cars
För att det är så perfekt. (Youtube)

onsdag 20 februari 2008

Ghetto Pop Life vs. Hate

Idag hatar jag Jamba och Malou von Sivers. Djupt hat. Samma tyngd bakom som när Palestinier hatar Israeler och vise versa. Samma intensitet som när sossar hatar Sverige Demokrater. Samma legitimitet som när en förtryckt hatar sin förtryckare eller som när en cancersjuk hatar frågan "hur mår du?".
Jamba mest för att deras reklam är så irriterande, för att folk går på deras kampanjer, för att jag har tröttnat på att säga "gud vad intressant" med en lätt sarkastisk ton, för att det faktiskt inte är så kul som man lätt skulle lura sig själv att tro med valpar/kattungar som slickar skärmen.
Malou för att hon i går hittade på ett eget begrepp, "balkongflickorna", för att hela programmet har en atmosfär av allt jag flyr från, för att ledmotivet är så där lagom trivsamt och så där lagom glädjekrossande, för att Malou inte kan intervjua, för att Malou aldrig blir Oprah eller ens Rachel Ray, för att Malou inte bryr sig om något annat än att sitta och fulmysa åt andras problem.
Listan kan göras längre men denna förmiddag är det just dessa saker som irriterar mig mest.

Men för att göra en ung man som mig själv glad igen listar vi denna onsdags mest givna låtar:
1. Aesop Rock - All Day: Nike+ Original Run (Continuous Mix)
För att den är 45 minuter lång, den räcker alltså hela vägen hemifrån till biblioteket om man gör ett par pitstops på exempelvis Vinyl (för att vända i dörren), SNS (för att vända i dörren) och så vidare.

2.Kanye West, Krs-1, Rakim, Nas - Classic
För att Nike AF-1 är den mest perfekta skon oavsett vad Emma säger. För att med så pass otroliga artister som över ett beat av DJ Premier kan det inte misslyckas.(Youtube)

3. Nas, Jay-z - Black Republican
För att jag är på det humöret, Black And Proud, eller i mitt fall White And Jealous. (Youtube)

4. Pigeon John - Orange County
För att den är så där alldeles lagom skön, så där sublimt mäktig och så där mäktigt sublim.

5. Danger Mouse & Jemini - That Brooklyn Shit
För att döpa en skiva till Ghetto Pop Life är genialiskt, för att Danger Mouse nästan är i klass med DJ Premier.

tisdag 19 februari 2008

Sneakers and strange stuff

Först, konstiga saker händer i S.B-town.
Jag har rökt i åratal och ser mig som en heltids rökare, jag går ingenstans utan mina röda Marlboro och dom går ingenstans utan mig. Så då blir det lite lätt chockartat att vakna i går morse utan att vara sugen på att röka, att gå hela dagen utan att vara sugen och fortsätta likadant idag.
Jag har inte haft en tanke på att sluta men om det är så här lätt så kanske man borde passa på.
Strange days have found us.

Är ledig denna veckan och borde plugga och skapa mig en vidare kunskapsbank.
Men så fort datorn hamnar framför mig hamnar jag i min tur på sneakerssites och inser hur liten en csn-allmosa är, dags att skaffa extrajobb.

Sneakerslänkar:
Me And My Sneakers
Sneakers´n´stuff
Sneakerfiles.com

Är jag som hon, i den serien du vet, nu?

Okej, bloggrejen är inte min grej. Det är andras grej. Det är folk som tycker att Shulman har lyckats med sin blog och tror sig klara av att göra samma grej själv. För folk som kanske inte har nån som lyssnar på dom privat. För folk som tycker om när folk snubblar på film. För folk som har gråtit till Extreme Makeover Home Edition. För folk som tycker att schlager är något som borde förbjudas men tittar för att det är tradition. För folk som har leggins (hur det nu stavas). För folk som tycker ICA-reklamen har ett popkulturellt värde. För folk som tycker Pepsi är bättre än Cola. För folk som passar in i "osäker svensk"-mallen. För folk som röstade på SD, inte för åsikterna men för att dom, jag citerar, "vill ha förändring". Dom och många andra, det är dom bloggrejen är.
Att jag ens startar en blog beror på att 24 timmar inte räcker för mig, jag vill ha mer uppmärksamhet än så, jag vill vara i centrum mer än så och jag tror att om jag skriver blog så är jag så där modern som jag vill vara, trots att jag fått för mig att bloggrejen är utdömd eller i alla fall utstött.
Så, den stora frågan är nu, är jag som hon i den där serien nu? Ni vet den om kvinnorna som är lite väl öppna med sin sexualitet i den där staden, "Sex and the city" ni vet?
Är jag som hon med lockigt hår nu? Fast i stället för lockigt så kort, istället för kjol så jeans, istället för stilett så sneakers och istället för att ligga i sängen så sitter jag, i sängen visserligen men jag tror det är ligga man ska. Sen så hör jag inte en röst som läser det jag skriver i realtid. Är jag som hon nu?

Så. Pojkar och flickor. Män och kvinnor. Vem är jag?
Existentiell fråga. Jag kan berätta att jag är en ung man som tycker att det känns bättre inombords, att det snurrar åt rätt håll med andra ord, när jag får lägga vantarna på ett par nya Nike Air Force 1 än om jag skänker pengar till Röda Korset. Jag är en ung man som tycker att det fint beat slår ett maffigt gitarrsolo vilken dag som helst.
Jag spenderar mycket fritid på Café Vinyl i Malmö där jag mest klagar över att jag spenderar så mycket tid på Vinyl. Jag är en ung man som så många andra tyckte musik, fest och flickor var roligare i tonåren än skolan vilket innebär att folkhögskola är the shit för mig just nu. Jag är sambo trots att jag sagt att jag föredrar att bo ensam. Jag har i min ungdom både snattat, hamnat i slagsmål och rökt cigaretter när jag inte trott någon sett, så en hård bakgrund har jag också.
Jag hatar väldigt mycket, ändrar åsikt för att provocera, mobbar min tjej för hennes Pitedialekt trots att jag tycker den är söt och jag har starka åsikter i ämnen jag helst inte berättar om. Jag har nu även startat blog för att blidka min flickvän.
Och trots att jag härmed lovar att skriva här ofta och mycket så kommer nog både hur ofta, kvalitet och hur mycket variera.