Ingen får åka ambulans, eller rymdskepp för den delen

Ibland kommer en irritation krypande. Inte en irritation som baseras på något som överhuvudtaget har förankring i det verkliga. Nej. En irritation som kryper i kroppen, som reagerar på minsta sak. Helt utan anledning. Jag har känt mig elak hela dagen. Redan när jag vaknade tänkte jag hatiska tankar om allt och alla jag kom i kontakt med. Glad utåt men efter varje kommentar en elak tanke. Otroligt jobbigt.

Surfar runt bland nyhetssidorna i väntan på att laga mat.
Först stöter jag på nyheten jag hörde på tv redan igår. Om mannen i Limhamn som dog i väntan på ambulans. (SVD, Sydsvenskan, SR), SOS säger att det vart halt, jag säger att om så är fallet stackars alla i Norrland där det i stort sett alltid är halt och dessutom inte finns några sjukhus (i stort sett).
Drar mig till minnes en dag i början av Juni förra året, jag satt på jobb när jag plötsligt får ett riktigt stort och långt EP-anfall. Ambulansen kommer men åker därifrån och ljugsjukvårdarna säger till mina kollegor att berätta för mig att jag ska ta mig till ett sjukhus snabbt när jag vaknar. Vilket jag med stora omvägar gör. Det lustiga är att det står i journalen att jag for med ambulans till akuten på MAS, där är även detaljer kring vad som hände i ambulansen. Lustigt.
Det finns ambulanser i Malmö, jag ser flera varje dag, undrar bara vem det är som har turen att få åka. Kanske det är som UFOn, folk säger att dom har sett dom men ingen får åka.
Sensmoralen är att du inte ska åka i ambulans i Malmö.

Relaterad musik:
Blur - Ambulance (Youtube)
För att.. Äh, uppenbart.