Om ännu mer trötthet

Jag har tröttnat på tidningarnas artiklar om finanskrisen. Speciellt de där tio slumpvis utvalda svenskar får gråta eftersom deras aktier, sammanlagt värde av 5000 kronor, har gått ner några procentenheter de senaste dagarna och nu "vet man ju inte vad som kan hända".
Har dom tänkta ta ut sina pengar den närmsta tiden? Nej.
Har dom investerat i något förutom aktier med extremt lågrisk? Nej.
Jag har sagt det förr och säger det igen. Kriser tillhör utvecklingen, den ekonomiska evolutionen om du vill, de kommer lika säkert som de går.
Så bit ihop och vänta på solen. Tro mig, ni har råd att köpa indiantröjor och få ditt namn på ett riskorn även nästa marknadssommar.
SDS, SDS2, SVD, SVD

Skakande safari

Jag har varit på safari idag. Inte valsafari eller zoosafari, nej, white trash-safari är namnet.
Eftersom Malmöfestivalen drog igång idag fylldes stan med folk från överallt, white trash-andelen var stor, kanske till och med enorm. Jag och två vänner kryssade mellan stånd fyllda med 100% skåning-tröjor, tavlor med indianmotiv och äldre herrar med den där langosstinna blicken som bara är accepterad på Malmöfestivalen och marknader.
Jag hatar det. Inte själva grejen, mer att trängas med folk jag inte vill känna, känna lukten från riktigt obehaglig mat (älgkebab är bara fel) och känna hela familjen Olsson från Sjöbo och deras eufori när dom hittar just samma säljare som skrev deras namn på ett riskorn som förra året. Att äta wokad krokodil och köpa tvivelaktiga tröjor från någon kringresande säljare med sitt ursprung på Balkan är inte mångkultur. Det är ingenting exotiskt med mat bara för att hygienen är dålig och att de tar 80 kronor för samma rätt man vanligtvis får på Möllan för någon tjuga. Det kan knappast räknas som ett kap när man åker dom gula bussarna från valfri skånsk tätort till Malmöfestivalen en gång om året för att först gå runt i fem timmar, sen sätta sig i ett tält och dricka öl bara för att avsluta kvällen med att bli av med plånboken, slå sitt barn för första gången och se sin fru slänga lystna blickar mot Albanen som säljer thaimat.
Jag gillar inte.
(SDS, SDS2, SDS3, SDS4, SDS5, SDS6)

3 snabba

Första. Utanför Helsingborg bröt bråk ut på en campiing i natt. Bråk som slutade i trafikolyckor med åtta skadade. Är det inte något härligt white trash-romantiskt med campingbråk? Jag ser Kalle & Hobbe-tshirts, foppatofflor och hockeyfrisyrer.
(SDS, HD)

Andra. Vissa tar varje chans att synas i en kvälltidning. Magnus Carlsson gråter ut för att folk säger dumma saker om hans skrämmande frisyr på nya skivan. Resten av artikeln går i samma spår.
(AB)

Tredje. Möllevångsfestivalen hölls i helgen. Nu skriver Sydsvenskan om hur de bröt mot de bulllernivåer man ska hålla sig under. Visst ska arrangörerna ta sitt ansvar men det är nog en av de grejerna man får räkna med när man låter folk ha sin fina lilla festival mitt i ett bostadområde. Hoppas de bullermäter Malmöfestivalen också. Eller kanske andra mätningar. Hemska saker händer på den festivalen. Folk klär sig hur som helst, folk äter älgkebab, jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Förkastligt.
(SDS)

Mustaschilska

Rapports nyhetsankare Rikard Palm tyckte en fin mustasch skulle lägga till det där lilla extra i hans utseende, ungefär som den stulna mattan i Big Lebowski. En nyhetssändning vara det, sen hade tillräckligt människor ringt in för att stråna skulle försvinna.
Undrar om det finns siffror fför hur många som ska ringa in för att något ska ändras.
40 000 så försvinner mustaschen, tre gånger det för att man ska ändra en vinjett eller ett ledmotiv och så vidare.
Jag har alltid undrat vem det är som hör av sig när det blir "tittarstorm", ingen jag känner har någonsin ringt till tv eller tidningar för att någon har skaffat sig lite extra hår eller något i den stilen. Jag tror inte någon jag känner har ringt över huvudtaget.
(AB, AB2)

Wt-dvala vs. EU

Före varenda svensk satt uppkopplade och blev lurade var det väl andra sätt som fick oss att förlora lite pengar här och lite där. Nu förtiden är det ringsignaler och mobiltjänster på internet som tömmer konton runt om i landet. SVD skriver om hur EU-kommissionen ska utreda sidorna eftersom de inte är speciellt nogräknade när det gäller att visa vad det egentligen kostar och hur länge man binder sig.
Men i ärlighetens namn, lägger man ett par tior för att få "Lie spy" eller en slickande katt till sin mobil, borde inte räkningen som sen kommer vara just den väckarklocka man behöver för att vakna upp ur sin wt-dvala?
(SVD)

Om barns fostran

Aftonbladet skriver artiklar om unga och skönhetsvård. Igår handlade om en tjej strax över tjugo som botoxade ansiktet, idag om en unge tjej som fick sin första antirynkkräm av sin mamma när hon var 12 år gammal.
Galet! När mina framtida barn blir tonåringar så blir det inga krämer, nej, dom får ett bibliotek av fostrande hip hop tillsammans med ett ständigt pyrande hat mot charter, tribaltatueringar och lightprodukter. Så kommer jag uppfostra mina barn.
(AB, AB2, AB3, AB4)

Barn vs. båt

En 70-årig kvinna i Indien födde tvillingar och samtidigt blev världens äldsta mamma. Och jag som brukar reagera på när 45-åringar får barn. Hade det varit i Sverige hade personen i fråga bott utanför någon av städerna i ett villaområde och döpt sina barn till namn som Cassandra och Johnny. White trash! (AB)

Läser även att en båt som var med i en Elvisfilm för alldeles för många år sedan har lagt till vid Skeppsbron här i Malmö och ska bli restaurang. När jag cyklade hem från jobbet i lördagsmorse cyklade genom det området, jag fick en idé hur man skulle kunna förvandla området till ett alternativt centrum, men den idén dör nog med mig (jag kan vara så otroligt högtravande, det är därför ni älskar mig). Stadsplanerarna i Malmö verkar vara ganska fast beslutna om att Västra Hamnen ska vara så isolerat från resten av Malmö som möjligt. Det hade varit trevligt med en naturlig länk till stan istället för kontorshus och högskolan. (SDS)

Nattens white trash

Nattens nyhet med högst white trashvärde är denna, två män togs av polis efter att de åkt till krogen på vars en åkgräsklippare.
Jag gissar att tribaltatueringar, takfläkt och t-shirtar med "roliga" tryck är en del av deras vardag.
(SDS)

Tatueringsångest

Aftonbladet har börjat köra artiklar med misslyckade tatueringar som tema. Folk skickar in, aftonbladet skriver och allt är frid occh fröjd. Eftersom skadeglädjen är den enda sanna glädjen så fungerar det bra.
De flesta som har varit med har bara varit white trash, jag väntar på någon som visar upp sin fula tatuering av en varg som ylar mot månen, givetvis en ryggtavla. Han som är med och visar upp sig idag verkar vara en kille man gärna tar en kväll på stan med, om han inte hade ändrat sitt motiv. På en semesterresa på Rohdos tatuerar han en tiger som mest liknar en väldigt tilltufsad bondkatt ritad för en barnbok. Men som sagt, han ändrade den.
Jag har en kompis som två gånger har tatuerat sig på fyllan när han har varit på semester. Första gången en text på bakdelen, inte så farligt, andra gången en stor, stor bild på ena vaden. Jag har bilder, men jag antar att jag ska fråga innan jag slänger upp dom här. Om vi säger så här, han hade slagit alla andra i Aftonbladetsserie med hästlängder. I vilket fall så domineras hela vaden av det ansikte som har gett honom smeknamnet "happyman", det måste ses.
(AB)

Jag vill mata Linda Rosing

Jag vet att man inte ska tycka saker och ting om människor man inte känner, att om man dömer en människa utifrån vad man läser i Aftonbladet så ska man se över sitt liv men Linda Rosing kan jag inte inte tycka saker om.
Nu senast gråter hon ut i Aftonbladet för att läsare av hennes blogg inte riktigt tycker hon ser frisk ut på bilderna hon lägger ut. bilder där hon poserar med en kropp som ser ut att ha gjort allt annat än att få näring de senaste åren. Visst ser hon smalare ut i och med vinklen bilderna är tagna ur och det faktum att det sitter två stora plastbröst mitt på kroppen men jag får nog ändå hålla med, en tjej med revben som sticker ut så mycket att de ser ut att kunna punktera ballonger är en tjej som jag instinktivt vill laga mat åt.
(AB)

Torkan resulterar i tyska turister

Idag spenderade jag två timmar nere vid vattnet i Västra Hamnen med en bok, en flaska vatten och massor av sollotion.
Det finns egentligen inte så mycket mer att göra i VH än det, jag har redan fallit in i "lokalbefolkningsmentaliteten" och tycker att alla de som åker inne från stan eller från byar och städer utanför Malmö mest är till besvär. Värst är turistbussarna. När jag för någon dag sedan gick ner i mina alldeles för stora Adidasbyxor och min morgonfrisyr för att ta en morgoncigg i solen, precis när ögonen börjar öppnas helt och kaffet rinner ner genom filtret uppe i lägenheten, just då stannar en turistbuss borta vid Turning Torso. Ut väller det damer och herrar som alla drabbats av någon sjukdom som tvingar herrarna att gå i shorts med läderbälte och en kortärmad skjorta nedstoppad, damerna hade alla, eller i vilket fall de flesta, stora bruna solglasögon, veckade stora kjolar och något fascinerat i blicken.
Jag blir lite förvånad när de inte går direkt ner mot vattnet, istället vänder de mot mitt håll och snart hör jag ett sorl på tyska och knäppandet av kameror. Jag sitter där och känner ett obehag när tyskarna går förbi och i sin förbifart slänger förvånade blickar mot mig.
Jaja, that´s life in tha fast lane, som man säger.
För övrigt lär turistbussarna bli färre i nästa vecka när solen inte längre dominerar, temperaturen sjunker och regnet blöter ner oss. Det kan behövas. Gräsmattorna är bruna, bönderna klagar och jag börjar få slut på sollotion. De senaste veckorna har ju som bekant kvvicksilvret legat runt 30 grader på dagarna oh det får sina följder.
Torka här, bränder till följd av det och snart har hela stan brunnit ner. Lite drastiskt men ni förstår.
Jag är glad att jag har ett nattjobb, min vaktkur är varm om nätterna, jag kan bara föreställa mig dagarna. Jag har precis börjat ett nytt pass, så det blir nog en del inlägg i natt.
(SDS, SDS)

Bild: Utsikt från fönstret i nya lägenheten.

White trashjakten vs. hamntristess

Ännu en natt i hamnen har börjat. Det blåser rätt kraftigt, det är kallt, av någon anledning sysslar värmesystemet i vaktkuren med allt förutom att generera värme. det klickar, brummar och jag tror det tickande ljudet kommer från just det systemet också. Jag öppnade luckan till instrumentpanelen och en orange lampa blinkade argt i tack till klickandet och tickandet. Jag tror jag har gjort eller sagt något för att irritera värmesystemet. får jag inte igång det ordentligt snart blir det åkerbrasor och springa fram och tillbaka längs vägen för hela slanten. Självömkan i sitt esse. Härligt.

Igår var det dags för melodifestivalen och varenda wt-man/kvinna i Sverige mös tillsammans med de som vanligtvis inte skulle hamna i den kategorin av människor.
I skuggan av natten och den otroliga tristessen mellersta hamnen har att erbjuda gör jag en snabb wt-spaning bland dagen nyheter.
vad hittar jag?
Jo, tydligen är Lindsey Lohan inte lesbisk. Efter att hon setts hålla en kvinnas hand i något sammanhang så uppstod ryktet som hon nu dementerar. Men artikelförfattaren anar mer, om man läser mellan raderna slår sarkasmen som som klorin i ögonen. Spännande? Nja. (AB, AB2)

De främlingsfientligaafficherna i Arlöv måste hamna i wt-facket. Det känns lite som att om man är så pass inskränkt att man lägger sin energi på att hata människor överhuvudtaget (generalisering men en rasists sfär av människor den tycker om tenderar att vara otroligt liten och världen så stor) i en värld där globalisering och gemenskap blir viktigare och viktigare så kanske man ska ta sig en titt på vad man står för och inte står för.
Jag har lika mycket förståelse för rasisterna i vårat land som jag har för den lilla men högljudda delen av den feministiska rörelsen som suktar efter den dagen tekniken har gått så långt att männen inte behövs för artens överlevnad. (SDS)

Den mest aktuella diskussionen i en värld där Jamba och Idol räknas till livsuppehållande funktioner är Charlotte Perrelis magplask i ESC igår. Oavsett om det är kostnaden för hennes PR, vilken plats hon kom på i semin eller vad som helst som en kvällstidning kan gräva fram om henne så känner jag bara en trötthet i kroppen. Varför inte lägga tiden på något viktigare, som nummerplåtsleken eller stavgång?
(AB, AB2, SDS, SVD, HD)

Thank God for white trash!

Grannsämja och Indy

På Lundavägen här i Malmö grep polisen idag en man som hade som hobby att filma sina grannar, dessutom var lägenheten full med sprängkapslar och vapen. Det är en inte så trevlig typ av människor som gör sådant, eller jag vet egentligen inte, jag har en bild i huvudet hur en sådan person ser ut och verkar, i verkligheten kan det nog vara precis vem som helst.
Där vvi bor nu är det fri sikt rakt över innergården, när jag får ett wt-ryck och röker i fönstret (bättre än under fläkten, det är så väldigt svensk förortsmamma och tidigt 90tal) ser jag allt vad de i huset mitt emot gör. Först var det lite underhållande, tills den dagen jag insåg att dom har precis samma utsikt fast åt andra hållet, med andra ord ser dom precis allt som händer i vår lägenhet, skrämmande. Dit vi ska flytta om lite mindre än två veckor är det bättre, vatten och gräsmattor precis utanför fönstret. Sköt.
(Sydsvenskan)

För övrigt ska jag se nya Indiana Jonesfilmen bara för nostalgins skull.
såg filmerna när jag var liten sen följde jag slavisk Young Indiana Jones, såg ett avsnitt för inte så länge sedan och som vanligt var man allt för lättlurad som barn.
(Aftonbladet, Aftonbladet2, Sydsvenskan, HD, SVD, DN)

White trash

Tänkte uppmärksamma ett par saker i dagens nyhetsutbud som enkelt kan klassas som white trash.
Börjar med föräldrarna i Simrishamn som fick en son som fick problem med Skatteverket när han skulle få sitt nan. De ville döpa honom till Pripps, ja, precis som bryggeriet. Tydligen ska det ha varit det första de tänkte på när dom såg honom men Skatteverket höll inte med. Bäst av allt är den avslutande meningen " – Jag har hört om barn som heter Lingon. Det är konstigt att det går bra, men inte Pripps", hur konstigt som helst. Verkligen. (Aftonbladet)

Nummer två står också Aftonbladet för med sin oändliga rapportering från Belgrad och Charlotte Perreli. Senaste i schlagertantens vistelse i Belgrad är ryktena om att hon skulle posera naken i en Serbisk tidning, vilket inte var sant, däremot är bilden i ABs artikel sann, där står hon insvept på ett hustak i den svenska flaggan, i bara underkläder. Det måste räknas som wt, hon borde överhuvudtaget klassas som wt. Dessutom späs allt på av detta uttalandet i artikeln av Perreli "– Det blir så här när man är favorittippad och före detta vinnare. Man får räkna med att folk använder sig av mitt namn på det sättet". Varför, jo i helgen hade Sydsvenskan en artkel om henne och hennes medverkan i schlagerfestivalen där de konstaterade att ingen verkade bry sig riktigt om vad hon gör eller inte gör förutom de svenska kvällstidningsreportrarna. Humor.
(Aftonbladet, Sydsvenskan, Aftonbladet2)

Att AB idag meddelar att de lägger ner gratistidningen .se känns befriande, sämre journalistik och läsning har sällan skådats. Att de inleder ett samarbete med Metro får mig att undrar vad Metro tjänar på det? .se var wt-tidningen nummer ett.
(Aftonbladet, DN)

Wt = White trash

Inga sympatier

Jag antar att artiklarna Aftonbladet kör varje gång Sanningens ögonblick har visats har som syfte att dels sälja lösnummer och dels att väcka sympati för de deltagande. Varje gång handlar det om en deltagare som mår dåligt, mått dåligt eller på annat sätt påverkats av programmet de var med i.
Jag köper det inte. De ställer upp av fri vilja, de vet vad det går ut på och de hade kunnat välja att inte vara med efter att de hört frågorna en första gång.
Inga sympatier från mitt håll.
(Aftonbladet)

Dagen efter

Igår var trevligt.
Efter att ha sovit en fyra fem timmar efter att ha jobbat natt laddade vi vår smarta grill som svärfadern gav oss för ett par månader sen, lite kol och en stor del kärlek, sen körde vi ner till Västra Hamnen och grillade med några vänner. Haloumi på grillspett måste vara det ultimata att lägga på grillen.
Kvällen avslutades med att vi med vänner satt på de varma stenarna bredvid "Titanic", en riktigt trevlig kväll.

Grillen. En Son Of Hibachi. Jag var kritisk först. Jag sa saker om white trash och såg familjer där barnen heter Donny och melissa, där föräldrarna har begåvats med namn som Vendela och Svenne. Jag tar tillbaka det nu. En smartare uppfinning får man leta efter. Jag gillar verkligen vardagslösningarna som underlättar och förenklar.
Förresten är hemsidan i äkta amerikanskt white trashstuk, på något sätt älskar jag det. Ungefär som den gamla reklamen för The George Foreman Lean Mean Fat-Reducing Grilling Machine.

Kulturens höjdpunkter

Den svenksa white trash-kulturen nådde sin abosluta hjödpunkt i lördags då den första vigslen hölls på GeKås i Ullared.
Det slår vilken neonslinga som helst under bilen, inte någon takfläkt i världen sätter en djupare stämpel än just det här.
(SVD)

Att pappan i Rödebymålet blev helt frikänd igår kom som en överraskning. Men jag tror inte jag är ensam när jag får en bra känsla i kroppen, med en skadad moral känns det inte som han gjorde något fel. Att försvara sig mot hyenor som anfaller i flock är bara naturligt.
Dock förstår jag att mina känslor inte är helt riktiga.
Vad jag heller inte förstår är mamman till 17-åringen som blev skjuten men överlevde, hon stod i tv igår och kommenterade domen. Hon hade ingen förståelse för att det hennes son gjorde var fel, men å andra sidan, vem har uppfostrat honom?
(SVD, Aftonbladet, Sydsvenskan, HD, SVD2, Sydsvenskan2, DN)

Linus lämnad ensam

Aftonbladet skriver om Sveriges sämsta pojkvän, Linus i Sanningens ögonblick, han och flickvännen har flyttat i sär nu. Konstigt? Nej. Han påstår också att han ljög om att han hade varit otrogen. Han har dock gett bort hälften av de 75000 kronor han vann till flickvännen, det är ju snällt. Om det väger upp vad han gjorde inför hela svenska folket? Nej!
(Aftonbladet, Aftonbladet2)

Samma tidning, och ett par andra, skriver om en fyraåring som blev biten av en folkilsk bäver.
Pappan verkar chockerad över att det ens kan hända. Att en fyraåring inte förstår bättre än att försöka klappa bävrar och andra vilda djur kan jag förstå, men aldrig att jag skulle låta mitt barn, om jag hade haft barn, gå fram och gosa med en bäver om jag såg en. Sunt förnuft stavas det och just det verkar samhället behöva mer av.
(Aftonbladet, Sydsvenskan)

Omöjlig grannsämja

Sydsvenskan skriver i en artikel idag om klagomål folk har på sina grannar. Underhållande läsning, speciellt listan över klagomål som kommit in, allt från skrikande barn till kräkregn tas upp. Och visst känner man igen många av klagomålen. Genom åren har jag haft en hel del olika grannar och alltid finns där en eller två som alltid ska vara skäl för irritation. Just nu är det tjejen som bor i andrahand i lägenheten under oss som tycker att en playlist som blandar techno, Carola och hip hop aldrig är fel. Speciellt inte om den seplas riktigt högt. Och helst på konstiga tider. Ibland sätter hon igång halv sju på morgonen och spelar i ett par timmar. Ibland vid midnatt, gärna vardagsnätter då. För några månader sedan hade en annan av grannarna i trapphuset upptäckt glädjen med bongotrummor och tyckte det var lämpligt att spela på dom och då göra det ofta, även han eller hon på konstiga tider. Tyvärr så utvecklades personen aldrig till den bongovirtuos som vi hade hoppats på.
På andra ställen har irritationen baserats på grannar som ställer sina sopor (ofta småbarnsfamiljer som ställer ut sina påsar med blöjor) i trappan och låter dom stå där någon dag innan de slängs, på ett ställe gick den medelåldersdamen av storlek större runt i underkläder i den gemensamma trädgården.
Jag har dock aldrig tagit mig tid att kontakta hyresvärden eller något i den stilen. Man måste älska den gnälliga osäkra svensken, älska, omfamna och erkänna att det är just den rollen man spelar.
(Sydsvenskan, Sydsvenskan2)

Pengatörst, osmaklighet och freemale

Efter en ganska snabb dag, inte så att något tog kortare tid än räknat eller att något speciellt hände, bara en känsla av att tiden mellan morgonkaffet framför datorn vid halv sju och just denna minut gått ovanligt snabbt, hamnade jag och ett par vänner på Vinyl. Överraskad? Knappast!
Men det var speciellt. Första gången den här säsongen vi har kunnat sitta ute med tekaka och svart kaffe och njuta av solen. Första uteserveringen med andra ord. De senaste dagarna har varit underbara vädermässigt, fotboll vid Gamla IP här i Malmö i söndags i bara t-shirt, ingen jacka varken idag eller igår och öppna fönster fram tills solen gått ner.
Det kom två kvinnor och värvade deltagare till en undersökning om niktionplåster till Vinyl idag, undersökningen hålls under en vecka och man ska testa fyra olika plåster under den tiden. Lagom kul, men efter de lockat oss pengatörstande med 600:- för besväret kändes det helt plötsligt som ett lätt val.

I övrigt tycker jag det börjar bli lite obehagligt hur tidningarna, inte bara kvällstidningarna nej, hur alla tidningar fulmyser i Englamordet. Visserligen var det kul att se bilderna på mördaren Eklund i tidningarna idag men inte så kul att det känns bekvämt att vältra sig i otaliga sidor där vänner, familj, poliser och vittnen, som påstår sig nästan blivit ihjälkörda av mördaren, ska uttala sig. Kanske dags att gå tillbaka till vardagen? Kanske dags att hitta linjen där intresse blir osmaklighet och nyheter blir pengakossor.
(Aftonbladet, Aftonbladet 2, Aftonbladet 3, SVD, SVD 2,Sydsvenskan, Sydsvenskan 2, Expressen)

Till sist konstaterar jag att efter att ha bläddrat i Aftonbladet att det nu kan konstateras att vissa artiklar bara skapar frågetecken, vem var den intelligenta journalisten som såg ett värde att rapportera om ett nytt begrepp, nämligen "freemale". Det ska vara en lycklig singel kvinna. "Freemale", smaka på det. Försök använda det ordet naturligt i en mening.
Det kommer aldrig fastna! Eller?
(Aftonbladet)