Varför blir man så glad av att läsa om folk som inte lyckas på egen hand? Varför är skadeglädjen den enda sanna glädjen?
På SVDs sida läser jag en artikel om att ragga, företag som slår mynt av det och boken "Spelet" som vi nog alla hört om.
Det är genuint fulmys så fort det handlar om folk som inte har lyckats ragga uipp någon på eget vis, så fort sådana här artiklar dyker upp, när man hör eller ser någon dokumentär om speeddating och alla andra former av dating.
Bäst var artikeln, har glömt vilken tidning det var, för något år sedan eller så som rapporterade om en datingkryssning mellan Stockholm och Finland. Hur folk gick på med förhoppningar, gjorde av med enorma summor pengar, hade satt på sig finaste guldskjortan, sprayat lite extra med axedeodoranten (hög klass!) och gjort sig redo för att träffa den stora kärleken. Några gjorde säkert det men de flesta somnade sjukt fulla, vissa efter härligt tio minuters fyllesex med en blonderad man eller kvinna från mellansverige , för att vakna morgonen efter med tidernas baksmälla och svårt att se sina medpassagerare i ögonen.
Det är humor!
(SVD)
måndag 21 april 2008
Datinghumor
Etiketter:
Alkohol,
Dagen efter,
Misär,
Samhälle,
Socialrealism
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar