Mest hatade i Sverige

Idag skrev flera tidningar om Nix-register och telefonförsäljning, det är ju inte utan att man blir lite nostalgisk.
Under två-tre år arbetade jag med telefonförsäljning, både till företag och privatpersoner, både för seriösa och oseriösa företag och i alla dess former.
Att Nix-registret har sina brister vet alla som sålt via telefon, varje dag stöter man på folk som påstår sig varit anslutna till nix i flera år men ändå ringer det hela tiden, detta oavsett hur mycket företaget man arbetar för arbetar med att plocka bort nummer mot registret.
Okej, telefonförsäljare är ett riktigt jobbigt arbete, usla tider, dålig grundlön, mycket stress, den eviga risken att få sparken, och folk på andra änden som gör allt från att mordhota dig, förklara att man är lägst i näringskedjan eller bara vill prata om bortgångna makar, de svenska skatterna och allt annat du absolut inte vill höra om.
Men så här i efterhand är jag nöjd med att ha gjort det, bra erfarenhet och definitivt en rolig period av mitt liv. De flesta callcenters jag har arbetat på har varit bra arbetsplatser där vi som var anställda hade det riktigt kul, många av de jag umgås med idag kommer från den tiden.
Sen historierna jag kan berätta, om alla fulsälj, om alla galningar som bor i Sverige, om alla som först säger nej men sen prisar den dagen du föddes när man avslutar samtalet.
Att tillhöra Sveriges mest hatade yrkesgrupp är alltså inte bara fel.
(E24, E24:2, Sydsvenskan, Sydsvenskan2)

Annat värt att nämna är att i kväll är det dags att hålla tummarna igen när MFF möter Halmstad borta (Sydsvenskan), att det är något ruttet i att det krävs strejk för att de som tar hand om våra brutna ben, spräckta mjältar och psyksjuka släktingar ska få lite mer betalt (SVD, HD, Sydsvenskan, Aftonbladet) och att enligt en krönikör är dokusåpan död, kan det vara så väl? (SVD)