08:06: The attack of the elmätarinstallatören

Jag gick upp. Jag tryckte igång kaffet. Jag har precis tänt min morgoncigg. Jag har lite ångest över att lägenheten är riktigt stökig, svarta sopsäckar står på golvet efter en blitz i garderoben. Miin morgonfrisyr mår väl. På ovansidan av frisyrområdet ligger håret slickat. På sidorna står det rakt ut, rakt upp och åt alla andra tänkbara håll. Min morgonrutin har med andra ord precis börjat.
Plötsligt ringer det på dörren. Flickvännen tar det.
In stiger herr elmätarinstallatör som ska byta 1600-talsarmaturen som mäter vår el mot en modern mätare.
Ut stiger flickvännen som ska till Lund och plugga. Ensam står jag i köket med min morgonfrisyr och mitt kaffe och vet varken ut eller in.
Efter någon minuts överläggande med mig själv inser jag att jag inte kan stå i köket, dels för att jag inte vet hur lång tid herr kort-och-tjock-med-skruvmejsel ska stå i vår hall, dels för att min kropp suktar efter soffan. En del är även det faktum att jag inte kan kommunicera med de personer som blir utsända att pilla med el, vatten eller liknande i lägenheten. Det har jag aldrig kunnat.
Så jag går ut i hallen, förhoppningen var att kunna slippa förbi och försvinna in i mörkret i våra 36 kvadratmeter. Så blev det inte. Precis när jag sätter min fot i hallen tittar han upp och säger hej, tittar på mitt hår, tittar på min Roskilde Festival t-shirt från 2001 och tittar snabbt ner.
Sen sitter jag tyst iu soffan och kollar nya inlägg på Flashback och hoppas på hans snabba försvinnande. En kvart senare är han borta och livet kan fortsätta.

Tog tag i hela extrajobb och pengaproblemet så idag ska jag på en intervju hos ett av de stora bemanningsföretagen. Ska nog gå bra.