Vad längtar Fritzl efter?

Ni vet familjen Fritzl i Österrike, källaren och ångesten, det har inte tagit slut än.
Nu håller den äldsta dottern, hon som egentligen är anledningen till att allt avslöjades, på att väckas ur sin koma.
Men det som egentligen skulle vara mest intressant för alla oss gamaktiga nyhetsjunkies skulle vara en längre, tv-sänd intervju med pappan. Gärna ledd av en psykolog eller beteendevetare, en intervju som skulle avslöja mer om hur herr Fritzl fupgeror och tänker, varför och hur tankarna först uppstod. Om det handlar om gammalt klassiskt patriarkalt förtyck gone bad eller om det är ren psykopati. Jag hade tittat. Både på intervjun och kommentarerna efteråt. Jag hade antagligen skrivit något också efteråt.

Vad som även hade varit intressant skulle vara någon som vet, någon som arbetar inom området och kan förklara hur dottern och barnbarnen (eller barnen, beroende hur man ser det) klarade av det. Och om man är uppväxt i fångenskap som dom är, om ens vardag betyder förtryck och tortyr som det gjorde för dom, längtar man då tillbaka när man blir fri?
Jag menar, om man är van vid ett inrutat liv, ett liv där du vet exakt vad som kommer hända, exakt vilka konsekvenser en handling får och sedan blir fri med allt vad det innebär, finns det då något litet inom en som längtar efter det inrutade livet? Något som känner sig mer bekväm i ett på ett sätt lättare liv där man bara behöver följa rytmen för att överleva, hur farlig rytmen än är?
(SVD, SVD2, SDS, AB, HD, DN)