torsdag 19 juni 2008

Adjö stiltje, goddag punkt b

Nu sitter jag i vagnen/vaktkuren/lådan igen. Det är inte så att jag hoppas att någon ska klippa upp staketet och börja ofreda bilarna jag vaktar, nej, men det hade varit roligt med lite mer action än vad det har varit de senaste jobbnätterna. Men det ser mörkt ut. Där är visserligen en fågel som låter väldigt konstigt som, baserat på ljudet, verkar sitta någon lyktstolpe från min häckningsplats, att det blir mer livligt än så i natt är nog inte troligt.

Under de åren jag levt, snart 26 stycken, har jag haft äran och fasan att lära känna väldigt mycket folk. Många har passerat, i många fall har vänskapen varit knuten till en viss plats, tid eller aktivitet, en del är sådana där vänner man hör av/hör av sig till med jämna mellan rum men inte mer än så.
Det jag tänkte på tidigare idag efter att haft en längre konversation via sms, aldrig att rekommendera, är de där vännerna man aktivt väljer att kapa banden till. Ni vet de där man känt under något eller några år men en dag inser att personen/personerna i fråga endast har en uppgift i ditt liv, nämligen att irritera dig. Genom alla tider och alla kompisgäng jag har varit involverad i har det alltid funnit ett par sådana personer, personer man helt enkelt måste göra sig av med för att själv kunna utvecklas och för att kunna ta sig i från punkt a till punkt b.
Jag tror det är dags snart, jag har aldrig så här medvetet vetat att det kommer att hända men med vetskapen inom mig så känns livet starkare.
Jag vet att det låter kallt men jag är övertygad om att alla människor fungerar så här.
Adjö stiltje, goddag punkt b.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Haha..
Vad dramatisk du är.
Jag skulle kunna skriva en lista på människor du borde cut off cold...
/V to the L to the A to the D

Anonym sa...

Jag tror inte du ska skriva sådant offentligt. tänk så många som tar illa upp nu

Anonym sa...

Jag talade med min hustru nyligen om just fenomenet Du nämner - Abject Friends... Vissa saknar jag fortfarande, andras förhoppningsvis perpetuella frånvaro är som känslan ur en smärta man inser är förbi.

Vi var bjudna på lättare kväm hos gamla bekanta, och det visades bilder från ett svunnet och magert åttital. Tunnheten stod våra uppenbarelser för. Man blir dyster till sinnes när man skådar alla dessa människor numera endast som salig Elliott Smith skrev ”…just somebody that I used to know…” Suverän platta förresten.

Du är dock så pass ung, att fler personer kommer att korsa Din väg, på flera sätt, och lämna Dig med fler frågor om tillvaron än Du kanske du önskar. Du skriver bra. Ha en god sommar.

Mvh, Stefan Dedalus