Svensk Bilprovning vs. verkligheten

Idag var det dags. Besiktning av Saaben. Saaben som jag och piteflickvännen körde från hennes hemstad till Malmö en ångestfylld och varm augustidag, samma Saab som tar mig och tre andra till folkhögskolan varje dag, samma bil som hjälpt till att flytta inte bara för mig och tjejen men för kompisar, bilen som gick sönder när flickvännen hällde ut reservoljan (internt), the Saab med andra ord.
Vi rullade ut till Fosieby med ångesten lackande längs ryggen. Det regnade. Det var kallt. Fönstren immade igen gång på gång. Flickvännen var nervös, jag var mer åt det hållet där man vet att det går åt helvete oavsett vad man gör. Skulle sprickan i vindrutan ge herr besiktningsman hjärtklappning, kanske dörren som inte öppnas utifrån, eller kopplinglamellerna vi sedan tidigare vet är på sista andetaget? Eller kanske nåt nytt, nån bromsoljeslang som inte vill, kanske någon annan sorts lamell som inte, ehm, lamellar längre.
Men nej. Inget av detta tyckte herr besiktningsman (han såg ut att heta John, eller möjligtvis Conny) var speciellt upphetsande.
Den enda som var att anmärka var dragkroken. Och det å det grövsta.
Hade vi haft otur hade vi varit kokta, vi hade skitit i det blå skåpet, det hade helt enkelt gått åt helvete.
Tydligen sitter dragkroken fast mot nån aluminiumgrej på stötdämparen eller nåt i den stilen. I vilket fall hade den under årens gång gett upp och satt löst, ta bort eller dö med andra ord.
Det kusliga är att vi har kört många flyttlass med släp på just den dragkroken. Senast i tisdags körde en kompis ett par lass från Värnhem till Södervärn, ser framför mig hur dragkroken har släppt i rusningstrafik där Amiralsgatan korsar Nobelvägen. Hur säng och hyllor ligger utspritt med tio pimpade mörkblå BMWs som tutar. Ångest.
Jaja, nu ska jag bara övertala flickvännen att jag faktiskt kan skruva lös den där kroken själv, att en verkstad hittar 12 olika fel som kostar i runda slängar ett CSN per timme. Verkstadsmänniskor är snikna. Jag vet.