Okej. Alla hatar. Och det är fint, utan hat ingen kärlek.
De flesta hatar George Bush, vet inte hur fint det är eftersom jag är övertygad om att de flesta bara följer masspsykosen i media. Visst han startar krig och skyller på andra, det är dåligt, sen att han hyshhyshar om det är sämre, men utan kriget tror jag han hade varit en ganska bra president. Jag gillade Clinton, han hade humor. Jag visste inte att Bush hade humor.
Tittade i går som så många andra kvällar på Jon Stewartsprogram. Underbart. Jag är ingen Buskälskare men jag vet att uppskatta en man som dansar bort sin lediga tid.
Han visade det här klippet (Youtube) med en skämtande Bush, ta det klippet och lägg till slideshowstunden efter hans resa till Afrika han visade förra veckan och du ser en man med humor, humor alltså inte rytmen i blodet. (Youtube tre långa klipp).
Mer om humoristiske Bush på Kvällspostens hemsida (även Sydsvenskan), samma som första klippet fast berättar om en sång insats också, första och sista framträdandet för George Bush & the Busharoos.
Tillbaka till hatdelen. Alla hatar Bush, kul, men det verkar som att massorna blir mer och mer eniga om att Bush faktiskt varit bra för Afrika (Sydsvenskan, Rundradion, All Africa, The Guardian), att han har gjort en positiv skillnad där, att han hjälpt folk och det är bra. Men jag antar att vem som än är president i USA och oavsett vilka saker denne gör kommer bli hatad.
Det är nog så det står till. Som att räven äter kaninen. Som att Norrlänningen hatar vargen. Som när renen blir skavd. Och så vidare.
Och Afrika är i väst-europeernas ögon fortfarande en kontinent av vildar, tyvärr så ses Afrika och dess invånare som lägre stående och det enda vi tjänar på i Afrika är genom deras fulmysevärden, det är sant men ingen vågar säga det, den kollektiva rasismen i vår del av världen får kroppen att vilja panikkräka och svära okontrollerat.
Vi är alla en del av det.
Mer i media om Bush: DN, DN 2, Sydsvenskan, Sydsvenskan 2, SVD, SVD 2
fredag 14 mars 2008
Den dansande krigsherren vs. Afrika och fulmyset
Etiketter:
Afrika,
Masspsykos
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar