Tito Beltran. Jag tycker han ser obehaglig ut. En av de där jag inte skulle låta mina framtida barn äta pankakstårta hos, en av de där jag inte skulle fråga vart potatismjölet står på ICA, ni förstår. Om han är våldtäktsman eller inte, det är inte upp till mig att bevisa men efter en fällande dom och en Tito som sprutar mer barnungestämning kring sig än vilket dagis som helst så vet jag vad jag tror.
Aftonbladet och andra skriver om när Tito blir arg på åklagaren och skäller ut denna. Säger saker som "jag har inte könsherpes" och så vidare. Men favoriten är när han säger de där orden som får vilket försvarstal som helst att verka naivt och surt, "alla hatar mig".
Snart kommer han sitta i välregisserade samtal med media, där hans fru som ständigt är vid hans sida fungerar som en acessoar när han ska återskapa sitt rykte. Precis som hon har gjort under rättegången, inte många gånger har jag hört henne prata men hon är hela tiden där. Som Hillary var för Bill.
Men sanningen är nog att Tito aldrig kommer spela för fullsatta hus i Sverige igen, ramlar bort från artistlistorna som ligger och jäser hos bandbokare runt om i vårt land. Våldtäkt har den effekten.
(SVD, SVD2, KB, AB, SDS)
torsdag 4 september 2008
Tito has left artistlistan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är just Din inställning som gör att människor verkar så små.
Du tycker att Tito Beltran ser "obehaglig" ut. Opålitlig.
Ja, det får Du gärna tycka, men säg det inte högt.
Läs Brottsbalken, 5:e § 2:a stycket (eller om det var första? Minns inte.)så ser Du att det är straffbart upp till två år att förtala någon.
"Med förtal avses sådant som är ägnat att smutskasta, förnedra eller förringa en person i andras ögon. Inte ens om påståendet faktiskt är sant får Du säga det, om syftet är det ovan nämnda".
Så håll det Du "tror" för Dig själv. Tänk OM han faktiskt är oskyldig? Tänk OM han är offer för en förtalskampanj från kollegor och andra, som av någon anledning helt enkelt inte tycker om honom?
Det har hänt förut att det blivit väldigt fel när personkemin inte stämt.
Och så den delikata frågan: Finns det verkligen INGEN anledning att granska "barnflickans" uppgifter med lite mer kritiska ögon? Varför har hon gett så delade budskap? Varför är hon lugn ena minuten för att i nästa (läs: när det passar) vara hysterisk
Som sagt; jag tar inte ställning, men försöker vara kritisk åt båda hållen. (Och jag är kvinna, inte en förtryckande man!)
Det är sant somd du skriver, frun har ingen anledning att stå vid hans sida. Det finns saker hon inte vet om sin man.
Skicka en kommentar