Musikalisk guide del 3: Aesop Rock

Aesop Rock är modern New York-hip hop personifierat. Trots att han lämnat staden för San Franscico, något han fick oändligt mycket kritik för. Men med senaste skivan "None Shall Pass" bevisade han att platsen inte på verkar poeten.
Aesop Rock ligger på Definitive Jux, El-ps skivbolag som även har namn som Cage och Weathermen i sitt stall.
Skivorna som är måsten är dels den senaste som jag redan nämnt men även "Bazooka Tooth", "Labor Days"och epn "Daylight". Den senare avhandlar livskrisen Aesop genom gick och hur han tog sig ur den.
Aesops texter är för den oinvigde ofta osammanhängande men innan sammanhanget faller på plats så njut dels av beatsen, han ser alltid till att arbeta med de bästa, dels hans teknik som MC och del hur han leker med språket.

Introduktion:
None Shall Pass (Youtube)
Coffe ft. John Darnielle (Youtube)
Labor (Youtube)
No Jumper Cables (Youtube)
Daylight (Youtube)
I´ll Be Okay ft. Slug (Youtube)

Överkurs:
Nightlight (Youtube)
Mars Attacks (Youtube)

Bonus:
The making of "None Shall Pass" (Youtube)

Bart´s Nightmare vs. the spies

Jag kom in på nån blogg där det stod om något Simpsonsspel till nån tvspelskonsol och blabla, i vilket fall kom minnena krypande.
Jag kan berätta att jag inte är någon Simpsonsfan av stora proportioner, jag klarar av ett avsnitt i bland, jag hatar halloweenavsnitten och kräkte lite fint i ärmen av filmen.
Minnet som kom kröpande var mitt pojkrum hos pappa någon gång under tidigt 90-tal (93-94 gissar jag).
Pappa hade gett oss syskon ett Super Nintendo, något av det mest fantastiska som hände, okej mitt första GameBoy (det stora grå med grön/svart skärm) tog mig med storm men det här kom inte långt efter. Ett tag efter det köptes "Bart´s Nightmare" och min lycka var gjord. Alla syskonen spelade, vi hoppade in i de olika minispelen och efter ett tag visste vi exakt hur man skulle klå Itchy and Scratchy bakom den gula dörren eller hur man skulle flyga med Bart över Springfield om man öppnade den blå dörren.
Jag måste leta upp mitt SNES, jag måste hitta de gamla spelen.
För övrigt så vet jag att väldigt få skulle hålla med mig, men ett av de bästa spelen till valfri Nintendokonsol någonsin är "Spy vs. Spy" där man spelar i multiplayer och väljer att antingen vara den vita spionen eller den svarta som på ett sätt med otroligt högt adhd-värde springer runt och försöker förgöra varandra. Nu när jag kollade spelet på Wikipedia ser jag att det har anor från 60-talet och symboliserar kalla kriget, jag visste bara att det fanns i MADtidningarna innan det blev tvspel, men det spelar ingen roll, inget av det spelar roll när spelet är så underbart perfekt.

Åke Green vs. sexslavsavtal

Mycket kan jag stå ut med men inskränta människor som hatar i onödan klarar jag inte av.
Som den där Åke Green. Ni vet pastorn som dödspredikade om homosexualla och backades upp av nån extremist i USA och allt det där.
Han ska tydligen 1a Maj tala för Blåbandetföreningen, en nykterhetsrörelse.
Jag förstår inte. En nykterhetsrörelse tar väl inte ställning i andra frågor än om rusmedelsrelaterade sådana? Varför vill en nykterhetsrörelse då förknippas med homohat och en tunnhårig pastor?
Ännu en anledning till fest ikväll!
(Ttela)

Jag har tidigare beskrivit min trötthet över festivaler men där finns faktiskt en festival som jag tänkte åka iväg på år. Way Out West som jag missade förra året och ångesten har just lagt sig har kommit med nya namn och det stora hoppet är Nick Cave. Med andra ord kommer jag åka dit. Sen att N.E.R.D och Sonic Youth också spelar gör inte mitt humör sämre.
(GP)

Annat värt att nämna är att sexslavsavtal inte är juridiskt hållbara med andra ord förlorar halva vinyl sina fritidsintressen (Sydsvenskan), att "Superhero Movie" verkar vara en av de sämre filmerna i år, kanske till och med sämre än "Meet The Spartans" (Sydsvenskan, Aftonbladet), att 15 personer slåss utanför Bodoni här i Malmö bara ger mig fler anledningar att skamset stirra ner i marken och fortsätta till trevligare platser (Sydsvenskan), att det idag är 40 år sedan Martin Luther King dog och att min akademiska uppsats handlar om just honom och Malcolm X och att Kings släktningar omöjliggör för mig att på något sätt använda "I Have A Dream" talet (DN, DN2, SVD), att de som dog på Estonia aldrig får frid, nu kommer nya rapporter och med det säkerligen nya debatter (NyTeknik, SVT), att Campus rånades i morse igen, sluta ta min fyllemat är första reaktionen (Sydsvenskan).

Och i morgon är det dags att dyka upp på en fotbollsmatch för pojkar födda ´99 och heja. Precis som i Stockholm kommer det nog bli riktigt mycket folk och givetvis berättar jag allt om allt när matchen är slut!

Åtgärdad Saab

Som jag berättade fick vi bara en 2a på besiktningen som innebär att vi måste ta bort dragkroken från vår Saab, idag var det dags.
Jag och flickvännen beger oss ut till Limhamn till nån nergången bilskrot och efter lite letande hittar vi till och med de som arbetar där.
Flickvännen beskriver felet och vad som skall göras, det låter verkligen som om hon försöker visa herr bilmekaniker-sedan-40-år hur hans arbete ska gå till och han behandlar henne där efter.
Att tala till bönder på bönders vis är tydligen inte hennes starka sida.
Efter att han tittat på henne med ögon som skulle kunna fälla vilket vildsvin som helst säger flickvännen "man kanske inte behöver såga av dragkroken, kan man inte svetsa på en mutter så den är obrukbar, det är väl det som är mest estetiskt rätt", han ler och säger"det behöver vi nog inte tänka på", i nästa mening frågar hon vart vi kan vänta, han pekar mot dörren och säger "det finns en riktigt fin bänk här utanför". Haha! En dialekt från norr och uppnosig attityd löser alltså inga problem på en urskånsk bilmek.
I vilket fall är bilen färdigåtgärdad och bara en kontrollbesktning återstår innan den ler sitt smutsiga leende igen.
För övrigt känns det som vi har lurat Svensk Bilprovning på något sätt efter att det bara var dragkroken dom påpekade. Antagligen är där inte mer fel men det känns ändå som vi vann över dom.

Förändring

Efter ett par veckor med den här bloggen hade jag tröttnat grundligt på dess utseende, så jag ändrade den.
Hoppas det är till er belåtenhet för den gör i vilket fall mig belåten.
Och det är ju det som spelar roll.

Hat vs. flocken

Jag hatar. Alla hatar men ibland tror jag att jag hatar lite mer intensivt.
Jag hatar spritt. Inget centraliserat hat här inte, inte som nazister, västeraktivister, tanten som pratar om margarin på Ekdahl och Shulmans program på tv4 just nu eller som andra med en skrämmande agenda.
Som ni har märkt störs jag av vissa saker och fenomen, allt som oftast är jag inte speciellt konsekvent i mitt hat eller min irritation. T.ex. jag hatar rökare, de är white trash som inte riktigt tänker efter innan de handlar, dock röker jag själv och kalla mig själv för white trash gör jag helt enkelt inte.
Just nu stör jag mig extremt mycket på alla de kvinnor, för de är allt som oftast kvinnor, som bloggar och endast gör det för att få visa upp hur snygga leggings de köpt, för att berätta hur kul man kan ha med läppglans och två tuber glidmedel eller bara för att beskriva hur det var på stureplan/lilla torg/lokala haket/dansbanan/etc.
Jag förstår också att folk skriver det som händer i deras liv och vad som intresserar dom och att det är det hela bloggrejen går ut på, se bara på mig.
Men att 90% av kvinnor under 30 men över 13 i det här landet lever i stort sett samma liv skrämmer mig, att alla dessa kvinnor en dag inser vad det är som händer och att personlighet är "så sjukt jävla coolt" tror jag knappast kommer hända.
Det värsta är att folk verkar uppskatta det. Uppskattning på etthelt annat sätt än folk någonsin kommer uppskatta den här bloggen, nej ingen avundsjuka bara en förvirring som vill stillas.
Dock finns det de i flocken som faktiskt underhåller just därför att de drar hela grejen snäppet längre, som faller på sin egen orimlighet, ta nån tjej som kallar sig "Hertiginnan af Uppsala" som exempel. Typsikt fall av osäker Svensk. Hennes blogg skänker faktiskt skratt i mörkret. När hon förklarar att hon rider Islandshäst för att det är adligt, för att hon motsäger sig själv i var och varannan mening, för att hon tar upp Kicki Danielsson som exempel (i vilket sammanhang spelar ingen roll), för att hon tar sig själv på så enormt stort allvar.
Och ja, jag fulmyser åt kommentarerna folk lämnar vid hennes inlägg.

Och tack till de +-10% som inte lägger sig till rätta i facket.
Och jag hade kunnat skriva hela natten om mitt otyglade hat till leggings, men det gör jag inte.

Pågatågshumor

Jag gillar när företag bjuder på sig själva, när företag låter det skämtas på deras bekostnad, att om ett företag har ett känt problem, att man inte tiger utan drar uppmärksamhet till det med humorns hjälp.
Denna gång är det Arriva (Sydsvenskan) som står för humorn, de kör pågatågen och hävdar nu att de nu är nära 100 procent när det gäller att passa tider. Så jukt roligt.
För alla som någonsin han pendlat eller överhuvudtaget åkt någonstans i Skåne med tåg vet att det inte riktigt stämmer, visst Öresundstågen är värre men Pågatågen kommer inte långt efter.
Undrar vad bus-arrivas nästa påhitt är, kanske nåt kul om hur fräscha toaletterna är på tågen eller hur myssköna stolarna är? För om sanningen ska fram så vet nog både Arrvia och vi att det bara är ett roligt Aprilskämt, om än någon dag sent.

Annat värt att nämna är: Lars Vilks a.k.a Sveriges mediakåtaste konstnär tjänar ännu mer pengar på att fulretas med rondellhundar (Sydsvenskan, Dagen) och att det känns skönt att Man United slog Roma igår och att det inte känns skönt att jag missade matchen men det blir en sjukt spännande match att inte missa om det blir Man U mot Barca i semin (SVD, DN).

Musikalisk guide del 2: RJD2

Så del 2. Ännu ett försök från min sida att få världen att inse att de lyssnar på tråkig musik och behöver förändring.

RJD2 började i gruppen Mhz, gick vidare till Soul Position för att sen satsa den större delen av sin tid på att producera andras musik och en liten del till egna skivor. Hans skiva "Since We Last Spoke" räknas, i vilket fall av mig, till en av de bästa i sin genre. Han blandar elektroniska slingor med härligt jazzigt blås och melankoliska melodier och lyckas berätta utan att behöva använda sig av ord. Han arbetar mycket med samplingar och tillhör en av de främste inom det.
När han producerar känner man lätt igen hans verk, några av de artister han producerat är Cage, Aesop Rock, MF DOOM och Diverse.

Introduktion:
1976 (Youtube)
Since We Last Spoke (Youtube)
Ghostwriter (Youtube)
Final Frontier ft. Aesop Rock, Murs, Blueprint, Vast Aire (Youtube)
F.H.H. ft. Jakki Da Motamouth (Youtube)
Cage - Shoot Frank ft. Daryl Palumbo (Youtube)

Överkurs:
Cannibal Ox - The F-word remix (Youtube)
Soul Position - One Love (Youtube)

08:06: The attack of the elmätarinstallatören

Jag gick upp. Jag tryckte igång kaffet. Jag har precis tänt min morgoncigg. Jag har lite ångest över att lägenheten är riktigt stökig, svarta sopsäckar står på golvet efter en blitz i garderoben. Miin morgonfrisyr mår väl. På ovansidan av frisyrområdet ligger håret slickat. På sidorna står det rakt ut, rakt upp och åt alla andra tänkbara håll. Min morgonrutin har med andra ord precis börjat.
Plötsligt ringer det på dörren. Flickvännen tar det.
In stiger herr elmätarinstallatör som ska byta 1600-talsarmaturen som mäter vår el mot en modern mätare.
Ut stiger flickvännen som ska till Lund och plugga. Ensam står jag i köket med min morgonfrisyr och mitt kaffe och vet varken ut eller in.
Efter någon minuts överläggande med mig själv inser jag att jag inte kan stå i köket, dels för att jag inte vet hur lång tid herr kort-och-tjock-med-skruvmejsel ska stå i vår hall, dels för att min kropp suktar efter soffan. En del är även det faktum att jag inte kan kommunicera med de personer som blir utsända att pilla med el, vatten eller liknande i lägenheten. Det har jag aldrig kunnat.
Så jag går ut i hallen, förhoppningen var att kunna slippa förbi och försvinna in i mörkret i våra 36 kvadratmeter. Så blev det inte. Precis när jag sätter min fot i hallen tittar han upp och säger hej, tittar på mitt hår, tittar på min Roskilde Festival t-shirt från 2001 och tittar snabbt ner.
Sen sitter jag tyst iu soffan och kollar nya inlägg på Flashback och hoppas på hans snabba försvinnande. En kvart senare är han borta och livet kan fortsätta.

Tog tag i hela extrajobb och pengaproblemet så idag ska jag på en intervju hos ett av de stora bemanningsföretagen. Ska nog gå bra.

Skivbolagsidioti och åtal vs. studentbay.se

Den senaste tiden har allt handlat om pengar. Som jag berättade om för ett par dagar sedan började Sydsvenskan en artikelserie i ämnet fildelning och olika synvinklar på detta med en undersökning gjord bland 100 svenska artister som grund.
Idag kom ännu en del (Sydsvenskan). Mycket bra läsning med mycket bra förslag på andra sätt än fysiska skivor att tjäna pengar för bolag och artister. När släpper skivbolagen tanken på cd-skivan? När slutar cd-skivan vara helig i den branschen?

Samtidigt rapporterar bland annat DN om åtalet mot The Pirate Bays grundare och ägare. Ingent konstigt där förutom den helkonstiga logiken i vissa delar av åtalet.
Klarast exempel är detta: " I ett fall (Beatles, "Let it be") kräver IFPI 10 gånger så mycket i allmänt skadestånd eftersom skivan inte över huvud taget gått att ladda ned på laglig väg.".
Jag älskar The Beatles och vill bandet inget illa men att kräva tio gånger så högt skadestånd på grund av att man inte kan ladda ner skivan lagligt är bara galet. Okej att åtalet väcks, att ägarna till musiken vill ha pengar för sitt arbete och att vilken domen än blir blir viktig för framtiden. Men argumentet kring "Let it be" håller inte. Verkligen inte. Borde inte en olaglig nedladdning av skivan vara mer förståelig om den inte gå att få tag på på annat håll? Visst kan man köpa cd-skivan men vem köper skivor nuförtiden? Borde det inte nästan vara lägre skadeståndskrav på grund av att det inte går på annat sätt? Sen kan vi ju konstatera att de kvarvarande Beatlesmusikerna nog tjänat tillräckligt och har råd med nedladdningen men det hoppar vi över...

Samtidigt som The Pirate Bay åtalas satsar de på nya vägar. SVD rapporterar att de nu ska satsa på nedladdningsbar gratis studentlitteratur. Plötsligt glädjedansar hela stundentsverige okontrollerbart. (Studentbay)

Igår var jag på min första allsvenska fotbollsmatch. 150:- fattigare så fick jag se MFF möta IFK Göteborg på stadion här i Malmö. Inte de bästa platserna direkt, ståplats bakom ena målet vilket betydde den sämsta vinkeln men det var trevligt. Även intressant att se polisen och supportrar småslåss efteråt, inte så mycket, bara lite grann som om de bara värmde upp inför resten av säsongen.
(GP, SVD, Aftonbladet, DN)