Tony Montana bor inte i Malmö

Sydsvenskan med flera skriver om "kokainkriget", gangsterkriget om du vill. "Kriget" är allt det vi läst om i tidningarna om den senaste tiden, skottlossningar, sprängladdningar och annat otyg.
Det handlar om marknadsandelar på en lukrativ marknad, en marknad som finns över allt. För inte eså länge sedan var kokain något som man förknippade med de lite rikare, man förknippade det med dyra bilar och allt det där andra de flesta bara får sukta efter, nu finns det överallt. Vem har inte sett någon dra i sig lite vitt när man har varit ute, vem har inte hört någon ringa och beställa på en fest?
Någon kommer säga: "Ett snabbt sätt att bli av med våldet som verkar ha bli synonymt med kokainhandlen är att avkriminalisera, kanske till och med låta staten sköta distrubutionen".
Andra: "Hårdare tag, det är det enda som gäller".
Jag säger att en gyllende medelväg är medicinen.
Eftersom det inte bara är socialt utslagna som tar drogen fungerar inte vårdinsatser, men där finns nog ett sätt. Blir säljarna av med köparna kommer de inte sälja. Så enkelt är det.

Och om man får de som säljer att inte att man inte blir Söderkullas eller Lommas Tony Montana genom att ge sig in i kokainkarusellen, att man mest troligt slutar död eller bakom lås och bom, då kommer man nog ännu en bit på vägen.
Avglorifiering innan avkriminalisering, i alla led, det är min medicin.
(SDS, SDS)