Om att fälla sig själv

Vissa människor verkar alltid komma väldigt långt men bara för att fälla sig själv precis innan mållinjen.
John Edwards är en av dom. Han var presidentkandidant och i primärvalen var det Barack Obama som var den store motståndaren, han klarade sig inte riktigt ända fram, 2004 var han vicepresidentkandidat tillsammans med John Kerry, men Bush vann.
Han spåddes en fantastisk karriär, om inte president så något annat i storleksklassen under, men han fällde sig själv. Istället för att koncentrera sig på sin kampanj och sitt framgångsrika liv hittade han en kvinna som han hade en otrohetsaffär med. Samtidigt som hans egna fru led av cancer och genomgick behandling. Det tog slut men då var skadan redan gjord, han erkände hela historien för oss som egentligen inte har något med det att göra igår.
Men en detalj kvarstår, hans älskarinna blev gravid, fick barn, och säger nu att det är Edwards som är pappan. Detta erkänner han givetvis inte.
Men spelar det någon roll? Killen kunde blivit nästa att bestämma över de stora sakerna, killen mmed fingret på knappen, killen som efter Obama skulle få ringa med den röda telefonen till Moskva. Men inte. Han fällde sig själv. Vissa människor måste förstöra för sig själva, speciellt när det verkligen gäller.
Det enda jag undrar är vem som står på tur.
(AB, DN, SVD, KB, HD)