Första. Fidel Castro, Svenska vänsters gullegris, en Kuban med skägg, pensionär i gröna kläder. Han går nu ut och stödjer Angelo Matos, killen som sparkade den svenska taekwondodomaren, Chakir Chelbat, på munnen. För alla som sett klippet är det uppenbart att Matos inte hade alla fiskarna i tunnan, inte hade fått mjölk med de andra grisarna, inte fått vara med och leka med de andra barnen, ja ni förstår. För allla som någon gång ens varit i närheten av en plats där sport utövats så är det också självklart att inte fysiskt ge sig på domaren.
(AB, SDS, DN)
Andra. Ahmad Waizy fick inte betala sin tryckkokare över internet. För att han heter Ahmad. Förnamnet ahmad tillhör också någon på en terrorlista, därför är det trubbel i systemet så fort en annan Ahmad ska föra över pengar. A brave new world.
(SVD)
Tredje. Det var ovanligt långa och saktgående bilköer på Regementsgatan mot Värnhem idag. Lustigt. Vet folk inte genvägarna?
måndag 25 augusti 2008
Lustiga världen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men.. Livstid? Är det verkligen rimligt?
Till Peter:
Varför inte? Det är, i mina ögon, otroligt tydligt det bloggskrivaren menar: att aldrig någonsin ge sig på domaren i någon sport. Visst kan man verbalt ifrågasätta domslut och att på det sättet försöka påverka. Men frågan uppstår ju: på vilket sätt trodde den nu avstängde att det skulle ske något till hans fördel i och med den begågna gärningen? Man måste väl som domare känna en trygghet att döma som man anser det ska vara. Och trots allt finns reglerna där av en anledning oavsett hur liten och fånig en regel än må tyckas vara.
Rätt ska vara rätt. Att med berått mod ge sig på domaren på detta sätt. Nej du tack. Stäng av och sen är det bra med den saken.
Skicka en kommentar