Springsteen vs. ABBA

Två saker förstår jag mig inte på. Ja, det är väl fler men just nu är två av sakerna jag inte riktigt får att gå i hop lite mer aktuella än de andra.
Det första är Bruce Springsteen. Visst, det är en duktig artist, jag gillar hans äldre låtar och äger två skivor, vilka dock är nedpackade och står i förråd.
Det jag inte förstår är svenskarnas och svensk medias kärlek till honom. Okej, det är en stor artist, en klassiker, världsartist och legendar är inte helt fel att säga, många har minnen till hans musik och han ska tydligen vara riktigt bra live. Men att flera tidningar kör extra bilagor med anledning av hans konserter i Sverige är lite konstigt, det hade varit en sak om han aldrig varit här förr men det är väl mer regel än undantag att han spelar i Sverige när det är turné på gång (vilket det verkar vara mest hela tiden), de senaste åren är det nog varje år (rätta mig om jag har fel). Intressant är också att Springsteen ses mer eller mindre som en svensk nationalklenod, hur konstigt det är må låta.
(AB, AB2, AB3, SDS, SDS2, HD, SVD, DN)

Nummer två på lista är ABBA. Helt ärligt, utan nostalgi och sentimentalitet i bakhuvudet, håller deras musik fortfarande? Inte i mina öron. I dagarna har "Mamma Mia" biopremiär och alla tidningar kör hårt på det faktum att filmens internationellt erkända skådespelare är just i vårt land på premiären. Som sagt jag förstår inte. Visst, ABBA har betytt en del för svensk musikexport, men efter 30 år så vet jag inte om det börjar bli lite uttjatat.
Att tala illa om ABBA i Sverige är som att tacka nej till sill på midsommarafton, att öppet säga att Kalle Anka inte hör hemma på julafton eller att aldrig varit på charter, jag är en modig man.
(SDS, SVD, SVD2, SVD3, AB, AB2, DN, DN2, HD, KB)