FRA-lagen inte verkar tappa debattvärde. Almedalen, tidningar, internetforum, överallt pratas det.Dock verkar inte de med möjligheten att förändra beslutet så sugna. Men vad värderar en svensk politiker högst? Att vika sig för de som skriker i media och bloggar som den här, eller att stå på sig och visa sig stark för sina väljare? Eller handlar det om vem som ska visa sig handlingskraftig inför sina väljare och vara den som går emot partiet först? (Någon på hög nivå, inte en kommunalråd i Västerås eller på likvärdig nivå).
Frågan är om vi vill ha mer populistiska politiker?
Eller frågan är väl egentligen hur länge folkorkar vara engagerade, dör det när Aftonbladet inte är intresserade längre? Eller det är på riktigt, folk enas och står enade?
(SVD, SDS, Dagen, SDS2, DN, SDS3, HD, HD2, AB, AB2)
söndag 6 juli 2008
FRA... Igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag hoppas vi står enade. Tidningarna förstod till slut två saker:
1. Man kan inte sälja tidningar till framtida generationer om man föraktfullt benämns "gammelmedia".
2. Det minskade källskyddet är döden för journalismen. Det är ju enkel realpolitik för partier att bugga tidningsredaktionernas kommunikationer. Helt uppenbart att sådant kommer ske.
Forts...
och eftersom tidningarna är på, och hundratals arga bloggare är på , och hundratusentals arga medborgare är på, så fortsätter trycket. Och det är ju bra !
Ja, källskyddet är i mina ögon det största hotet med FRA-lagen. Det är ju trots allt en grundläggande del i den vi brukar kalla den fria pressen.
Skicka en kommentar