Är jag den enda som faktiskt blir illa berörd av matkrisen och dess följder? Att vår jakt på billigare bränslen och EUs tullar plus samma unions jordbrukspolitik dödar människor som har oturen att ha blivit födda utanför EUs magiska gränser?
Samtidigt som Amerikanerna gråter sig rödögda över att de får betala lite mer för sina ägg och att deras ris har börjat ransoneras, samtidigt som vi i Sverige tycker det är ve och fasa när våra köttbullar kostar någon kronor mer och vårat kaffe har gått upp tre kronor, samtidigt som vi gråter på båda sidor Atlanten blir det svårare för resten av jordens folk att överleva. Och det är vårat fel. De före detta kolonialmakterna bär största ansvaret, alla vi EU-medborgare som inte reagerar när vi sätter tullar på afrikanska varor så de blir osäljbara bär också ett stort ansvar, alla vi som inte riktigt bryr oss, har blivit avtrubbade eller inte tycker det är vårat ansvar, vi bär ett stort ansvar.
Och trots att jag vet detta kommer jag dricka mitt icke-ekologiska kaffe i morgon, bli irriterad när jag får lite bensin för mycket pengar och spenderar min kraft på min filosofihemtenta istället för att reagera.
Jag önskar att orkade reagera. Det är fel att inte reagera, det vet jag. Men jag orkar inte.
Vi dödar alla barnen, även jag, oavsett vad du tycker!
Dags att reagera, på riktigt?
För att få den vanlige mannen och kvinnan på gatan att reagera behöver vi något annat än obehagliga bilder och skrämselkampanjer. Folk behöver komma i kontakt med krisen, kunna ta på den, för att reagera. Folk kommer inte reagera förän kaffet börjar gå över 30 kronor per halvt kilo eller när deras tacokväll blir förstörd.
Såg det hända, att någon tog modet till sig att reagera, härom dagen. I konsums kö. Hon kunde inte köpa sitt låtsassnus för att producenten inte kan få tag i majsstärkelse som varan baseras på, hennes exakta ord var "var är världen på väg". Jag kan ju misstolka, hon kan ha menat rent allmänt. Men jag väljer att tolka det som att hon tog första steget mot sitt personliga förändringsarbete. Lite optimism bland tårarna kan jag kosta på mig.
(Aftonbladet, HD, SVD, SVD2, Sydsvenskan, Sydsvenskan2)
söndag 4 maj 2008
Snart förstörs din tacokväll!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tyvärr, det är bara så det är, o de e inte så illa. Tänk om vi värderat människan efter hur vi värderar sällsynta saker: Diamanter, guld, blåvalar, efter sällsynthet. Vilket är det mest tragiskt troliga att vi skulle göra eftersom det bara är det som är svårt o få fatt i vi värderar. Nå, då skulle människor vara värda nada! Inte värt ett vitten, vad nu d e.. Nå nu värderar vi ja varandra inte efter sällsynthet, o d e fan tur det. Vi e ju hur jävla vanliga som helst. Därför menar jag det finns hopp för mänskligheten, vi är alla ruttna men kapabla o gå tvärsemot utan vare sig ordning eller logik.
Shit va ja lallar.. Men ja menar det!
Skicka en kommentar