Opponering vs. jordbävning

Dagen började med en tre timmar lång opponering på Folkhögskolan, det gällde de akademiska uppsatser som skrivits under terminen. Jag var opponeringsoskuld tills i morse, jag var övertygad om att det skulle vara blod, svett och tårar, men det var mer ett verbalt kramkalas, i vilket fall tills det var en tjej kvar. Jag vet inte hur det har sett ut med hennes kontakt med handledaren men både lärar- och studentopponenter krossade henne. Känslan i rummet var bitter, man kunde ta på den, jag vill göra vad som helst annat än att sitta där.
Ja, ja, i vilket fall tog det hela slut och vi var snart i Malmö igen. Skönt. Folkhögskolan ligger mitt ute på landet med åkrar, träd och växter i massor. En allergisk ung man uppvuxen i staden har svårt att uppskatta pollenhalterna och bina som har börjat synas här och var. Staden är min räddning.
Slut på ett stycke tråkig vardagsblogging.

Såg Made, MTVprogrammet där dom tar en tönt och under ett par veckor förnedrar denne för att få honom eller henne att bli cheerleader/ dansare/ rappare/ vad som helst, ett program jag vanligt vis zappar förbi riktigt snabbt.Men det här avsnittet var riktigt bra. en kille som gjorde allt för att inte passa in i en amerikansk high schoolmiljö skulle bli rappare och dessutom få tjejen.
Programmet hade fallit platt om det inte var för favoriterna Talib Kweli och Jean Grae (för övrigt en av kanske 5 kvinnliga rappare jag överhuvudtaget klarar av. Kvinnor fatta micken och skapa!) som var där för att få honom att rycka upp sig. True fulmys!
(MTV)

Svårast har nog de som uppplevde jordbävningen i Kina på plats idag.
Massor av människor döda och ännu fler skadade. Ibland är det så skönt att det är allergi och bensinpengar man oroar sig för istället för naturkatastrofer, förtryck och fotbollsresultat.
Sverige är så lugnt och behagligt ibland.
(Aftonbladet, SVD, Sydsvenskan, HD, DN)