onsdag 5 november 2008

Om att vara en vinnare

Så vann the big O. Hela världen pustar ut och Obama lovade sina barn en hundvalp.
Men hur optimistiska är folk här hemma egentligen?
De senaste dagarna har jag hört fler än vad jag kan komma ihåg säga saker i stil med "jag hoppas och tror att Obama vinner men han kommer inte ens sitta ett år, någon kommer skjuta honom".
Vad tror ni?
Med tanke på de inhemska terrorgrupperna som fortfarande sitter på vapen med ilska och ett dåligt vokabulär som trumfkort och de utländska terrorgrupper som ser en president som en trofé, med tanke på det så ökar nog risken för ett attentat ett par gånger. Men att sia i någons för tidiga död är obehagligt och vi kan väl istället glädjas åt att Palin inte har en chans att ta makten längre. Jag är övertygad om att McCain inte hade suttit speciellt länge (och nu siar jag i McCains förtidiga död), han är gammal och om man tar det faktumet och lägger till den enorma stressen och pressen med ämbetet så inser man ganska snabbt att det finns bättre uppgifter för honom. Hade han dött och haft makten hade Palin tagit över, ingen vill det.

Förresten, ska man vänta ett par dagar (kanske veckor?) innan man börjar påpeka att Obama-yran är lite läskig, att hans politik inte är så välkänd som det faktum att han inte är Bush eller McCain?
Eller börja disskutera om han hade varit lika populär i USA om han hade haft två svarta föräldrar? (Jag har fått för mig att de reaktionära vita som röstat på honom ser honom som mer vit än svart).

Men det blir nog bra.
"A brother in office".
Om jag får säga så.
(SDS, SDS2, SDS3, SDS4, SVD, SVD2, SVD3, SVD4, AB, AB2, AB3, HD, HD2, HD3, DN, DN2, DN3)

Om att bo

Först var det lugnt. Ovanligt lugnt, kanske till och med oroväckande lugnt. Grannar, polis, kommun och allmänhet, ingen skrek, ingen var röd i ansiktet på lokal-tv. Och oavsett vad man tycker om ockupationer inser man allvaret i situationen. Ungdomar som inte har någonstans att bo tar till extrema åtgärder, tar tag i problemet med egna händer på i stort sätt det enda sätt som finns att tillgå. Men så tog vänligheten slut. Igår kom polisen, med dom en stor grävmaskin och någon timme senare fanns inte huset i Lund längre. Senare på kvällen en manifestation i samma stad och nu ockuperas det på nya håll.
Någon sa att man var rädd att det skulle sprida sig, ett hus i Umeå ockuperades för någon vecka sedan och det börjar koka i många ungdomars världar.
Ska vi bortse från vad som händer i Lund så är det uppenbart att något måste göras och dessutom göras snabbt för att styra upp situationen. Fler än jag kommer på i min bekantskapskrets sover på soffor eller lever i lägenheter i tredje eller fjärdehand. Ett andrahandskontrakt är en lyx förunnat några få.
(SDS, SDS2, SDS3)

tisdag 4 november 2008

Om att försöka komma undan

Polisen som misshandlade två kvinnor en natt för nästan ett år sedan säger sig ha blivit drogad. Jag vet inte om det är en misstro mot att poliser döms eller inte i Sverige men det känns som en fruktansvärt dålig undanflykt. I ett land där många redan har en konstig bild av polis och vad de får göra och inte skulle en friande dom inte hjälpa någon. Å andra sidan var han inte i tjänst och en rättvis rättegång förtjänar alla.
(SDS)