Om mjölkångest

Sydsvenskan skriver om en City Grossbutik i Staffanstorp där man bytt från Skånemejeriers mjölk till Arla med resultatet att kunderna väljer andra butiker i protest. Jag, flickvännen och en god vän var på City Gross ute på Rosengård i förra veckan och upptäckte samma sak. Ska vi vara ärliga är väl det enda hållbara argumentet mot bytet det argumentet som grundar sig i miljöfrågan och medvetenheten kring detta. Istället för att frakta mjölk och andra mejeriprodukter 60-talet mil har vi Skånemejerier som är närproducerat. Känsloargumenten är desto större. Det känns dumt att erkänna men den mjölken och filen jag är uppväxt med är den jag helst köper, trots att innehållet är det samma hos andra märken. Vad jag reagerade på först när jag stod framför kyldisken var att färgerna var fel. Mellanmjölken var inte längre blå, lättfilen var inte ljusblå. Det är ju mina frukostfärger och det är de färgerna som guidar mig, utan att läsa på paketen vet jag vad jag tar baserat på färgen, när någon kastar om förutsättningarna blir förvirringen stor.
Att Skånemejerier har en sjuk monpolställning på mjölk i vår landsända orkar jag inte bli arg över.

En gissning är att väldigt snart står Skånemejeriersmjölk på hylllorna igen.
(SDS, SDS2)