Om obalans

Jag lovade häromdagen att posta debattartikeln jag skrev som en uppgift på folkhögskolan. Jag har inte kunnat posta tidigare eftersom allt som skickas in ska gå genom ett system där texten kollas av mot databaser och internet för att hitta de som tycker ctrl+c är en lite väl användbar funktion, skulle jag posta för tidigt skulle systemet skrika 100% plagiat och 4:an jag jobbar för hade inte direkt gynnats av det. Så här är den. Vill dock säga att jag går ut lite väl hårt mot arrangörerna av ESF, det som är det huvudsakliga budskapet är den avsaknad av balans jag ständigt ser på skolan.

--

Under de senaste åren har de som tidigare betraktades som extremvänstern, de unga arga med palestinasjalar och svarta kängor, vuxit upp. Eller i vilket fall blivit äldre. Visst finns det nya generationer som tar över det lite mer skrikiga politiska engagemanget nu när veteranerna fått skägg och till och med barn, men det är trots allt de som har varit med sedan sent 1990-tal som idag är grunden i en vänsterrörelse som blivit mer rumsren.Med andra ord består extremvänstergrupperna av samma personer som vid kravallerna i Göteborg 2001, men med andra instrument att arbeta med. Våldsideologier har blivit folkliga.

Nu har man fått möjligheten att arrangera European Social Forum, ESF, i Malmö med start den 17:e september, en tillställning som folkhögskolan jag förnärvarande studerar på planerar att låta sina elever besöka.

Så långt allting gott. Vad jag med denna debattartikel vill belysa är vilka åsikter som finns i grunden för tillställningen och be om en framtida balans.

Bland de som arrangerar ESF i Malmö hittar vi Svensk-Kubanska föreningen, en förening som enligt sin hemsida stödjer den socialistiska revolutionen på Kuba, en revolution som lett till tusen och åter tusen människors lidande, en revolution som inneburit att tusentals Kubaner fått lämna sina hem, sätta sig på hemmabyggda flottar för att ta sig mot friheten i Miami på andra sidan havet Blott en bråkdel av de som gett sig ut på vattnet överlever.

Bland andra mer demokratisktsinnade organisationer och föreningar, för det är dock en övervikt av dessa, hittar vi ännu ett par extrema organisationer så som International Marxist Tendency och 5:e Internationalen.

Med detta som bakgrund undrar jag om det verkligen kan kallas objektivt att lägga in en heldag då man tillsammans med sina klasskamrater på folkhögskolan, givetvis obligatoriskt, åker in till Malmö för att delta, iaktta och insupa allt vad ESF kan tänkas innebära?

Att människors lidande behöver belysas håller jag med om, att den lilla människan ofta hamnar i kläm när storföretag och deras planer stampar in i dess liv det vet jag också, men genom att besöka ESF utan att ha en motpol på schemat, utan att besöka ett liknande forum men vinklat från andra hållet så ställer man sig utanför allt vad objektivitet heter, man tar ställning och backar upp de åsikter som ligger groende bland de unga vuxna som hjälper till att förverkliga ESF i Malmö.

--
Relaterat: SDS, SDS2, SDS3, SDS4, Dagen, DN, HD, ESF2008, Svensk-Kubanska För., Yelah, Yelah2, Motkraft