Per Garthons tack till Tiina Rosenbergs lilla enmansshow i Lund för några dagar sedan känns otroligt fel och konstalt.
Han får tacka henne hur mycket han vill, kanske köpa en blomma, ett trevligt kort, varför inte lite choklad, choklad fungerar alltid, speciellt om man vill skaffa nya vänner, alla älskar choklad. Men att göra det genom Sydsvenskan känns mest som ännu ett försök (och ett lyckat försök) av ännu en politiker/ vimmelkändis / vem-som-helst-som- smakat-på-rampljuset att få lite mer än de 15 minuter de har förtjänat och förbrukat.
För alla oss, eller i vilket fall för mig, känns hela tack-texten mer som ett mail över Facebook än något som ska läsas av hela Skåne.
Per Garthon and Tiina Rosenberg is now friends.
(SDS)
onsdag 4 juni 2008
Choklad, Garthon, choklad!
Etiketter:
Rödvinsvänster,
Socialrealism
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar