Besvikelse

Gårdagen innehöll två stora bakslag.
Först demonstrationen mot FRA-lagen jag skrev om i veckan.
Först och främst var det inte speciellt många alls som dök upp. När jag väl dök upp lite sen inser jag snabbt att mina farhågor hade besannats och istället för en samling folk som ville visa sitt missnöje med den nya lagen utan att kidnappa frågan för sina egna syften var det just tvärtom.
Syndikalister, kommunister och ung vänster var de som syntes och hördes. När ska folk inse att om man minskar på "arg och ung och engagerad i någon ung-arg-grupp"-halten så blir uppmärksamheten större. Att de "vanliga människor" som inte vill gå i samma tåg som dessa personer faktiskt skulle dyka upp då. För om undersökningarna stämmer, att knappt halva befolkningen är mot FRA-lagen borde man kunna samla i hop mer än dryga hundra personer för en sådan manifestation.
Så med andra ord följde jag vad som hände på avstånd.
Och med andra ord igen, mindre radikal vänster mer uppbackning.
Efter att ha läst Sydsvenskans artikel inser jag att jag inte är ensam.
(SDS, SVD)

Bakslag nummer två var matmässan som hölls i centrala Malmö. Massor av mat, mycket folk och jag med flickvän och kompis planlöst flanerande längs gågatan. Vi stannade vid ett tält (vet inte om det är rätt ord, kanske är stånd bättre), inne i tältet stod ett par diskar fyllda med fudge av olika slag. Vi la tre bitar i en påse och skulle betala. 52 kronor. Inte per kilo utan för de tre bitarna vi köpte. Jag betalde med tanken att om det är dyrt är det gott. Lögn. Det var dyrt men absolut inte gott. Inte någonstans. Jag känner mig lurad. Av en tjej från England, med dålig hy och fult färgat hår. Hon sa "cheers" när vi hade betalt och det borde ju avslöja henne redan där.